Jag sitter på en stubbe i skogen och glor. Det låter möjligen ganska irrelevant som inledning på en krönika. Men vänta bara …

Jag sitter och glor på en humla. Den flyger i buskhöjd. Lätt förvirrat ser det ut med mänskliga ögon. Men det är allt annat än förvirrat. Humlan kommer nämligen tillbaka med några minuters mellanrum och flyger exakt samma rutt. Den har etablerat en flygrunda på ungefär hundra meter. Eftersom det är en ängshumla flyger den i buskhöjd, där den avsätter sin doft på några solbelysta blad, knotiga grenar och lite annat.

Kort sagt: humlan är en hane som är ute på raggningsrundor. Har den tur har doftmarkeringen attraherat några honor. I det här fallet drottningar.

Humlor är magnifika små djur. Ängshumlan är den minsta. Av drygt fyrtio arter. Några av dessa arter är så kallade snylthumlor. De tar sig in i värdhumlornas bon och parasiterar, de har inte förmåga att vare sig samla pollen eller producera vax. De duger egentligen ingenting till som är väsentligt för en fredlig humla. Däremot har de utvecklat ett hårt hudpansar, en grov gadd och kraftiga käkar. Ängshumlan – den där som jag satt och glodde på – har sin snyltare i ängssnylthumlan.

Väl inne i ängshumlans bo sker en statskupp. Snylthumlan börjar försiktigt, lätt vänligt med låg profil, ganska tillbakalutad för att inte väcka ont blod. Efter försiktiga besök i ängshumlans skafferi, som fyllts på med mycket arbete och stor klokskap, börjar den ta för sig allt mer av pollen och honung, den börjar trakassera sin värd, äta upp ägg och putta ut äkta ängshumlor som börjat protestera. Så småningom tar de över, en slutstrid mellan ängshumlans drottning och ängsnyltshumlans drottning slutar alltid med att den sistnämnda – med sitt hårda hudskal, sin stora käft och grova gadd – vinner. En statskupp har skett.

Det är nu den här krönikan blir relevant. För snylthumlans beteende känns igen inom politiken. Partier byggs upp, ideologier utvecklas, målen sätts – och sedan sker statskuppen där hårdhudade med stora käftar tar över.
Det är väl så Socialdemokraterna förvandlats från ett parti med en god värdegrund till ett parti där makten i sig är viktigare än ideologi.

Det är väl så Centerpartiet, som en gång för inte så länge sedan byggde en ideologi på humanekologisk grund, blev kidnappat av den höger man tidigare föraktfullt kallat bolagshöger.

Det är väl så socialliberalerna i Folkpartiet blev marknadsliberaler.

Det är väl så Miljöpartiet blev utsatt för en ekomodernistisk statskupp där de som har värderingar som ligger i linje med vad som motiverade partibildningen motats ut.

Snylthumlorna har en förmåga att ta över. Med hård hud och stora käftar. Det var dit jag ville komma.

Jag sitter kvar på en stubbe i skogen. Ovanför ängshumlans flygrutt har stenhumlan sin runda. Vingarna slår snabbt, nästan 200 slag i sekunden. Den vet inte att också den snart kan bli utsatt för statskupp. Av stensnylthumlan som smyger in lite försiktigt för att sedan göra sin statskupp.