DEBATT. EU-domstolen har varit mycket tydlig angående Marockos ockupation av Västsahara. FN:s och världssamfundets linje gäller, Marocko har inte rätt till territoriet och ockupationen strider mot internationell lag. Det här har varit viktigt för det fiskeavtal som EU tecknade med Marocko 2007. Där ingår inte de västsahariska fiskevattnen, men det vill Sveriges regering nu ändra på. Fiskevattnen är bland världens mest rika på sardiner, något som många EU-länder vill åt.

Tack och lov har EU-domstolen sagt ifrån både 2016 och 2018. Varken handels- eller fiskeavtal mellan EU och Marocko får gälla Västsahara. Problemet är att EU-kommissionen vill kringgå detta. Sverige har tidigare inte velat godkänna idén om en omförhandling för att kunna inkludera tillgångar och naturresurser från västsahariskt territorium. Nu har regeringen dock svängt, och det vill Feministiskt initiativ beklaga.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht hävdar att man vill ge EU-kommissionen möjlighet att inhämta västsahariernas medgivande. Hur detta ska kunna göras svarar han inte på, och uttalandet avslöjar en beklaglig okunnighet kring situationen i Västsahara. Vi kan inte tolka det som annat än att regeringen är beredd att medvetet runda folkrätten för koloniala affärsintressens skull.

Västsahara är medlemmar i Afrikanska Unionen (AU) och har så varit sedan unionen grundades. Exilregeringen huserar idag i flyktingläger i sydvästra Algeriet. Är det denna regerings medgivande som Bucht tänker sig att EU ska få? Naturtillgångarna och fiskevattnen finns ju längs den kust som Marocko ockuperar, inte mitt i öknen.

Att få ett medgivande från västsaharier inne i det ockuperade territoriet är ännu mer omöjligt eftersom varken journalister, utländska officiella representanter eller ens FN:s speciellt utsedda övervakningsorgan MINURSO längre släpps in i området som är ett av världens mest stängda.

När socialdemokraterna satt i opposition drev de igenom ett riksdagsbeslut om att Sverige ska erkänna Västsahara. Den borgerliga regeringen vågade inte verkställa beslutet. När socialdemokraterna bildade regering 2014 var det deras tur att vägra, trots att det handlar om ett beslut som de själva drivit igenom som oppositionsparti. Beskedet kom också väldigt vältajmat när Sverige behövde Marockos stöd för en stol i FN:s säkerhetsråd.

Nu har regeringen gjort en ännu snävare sväng mot att förpassa frågan om ockupationen av Västsahara till den historiska skäms-lådan som om den redan vore avgjord. Detta trots att FN-resolutionerna om västsahariernas rätt till självbestämmande ligger staplade på varandra.

Kritiken kommer inte bara från Feministiskt initiativ utan även från både (V) och borgerliga partier såsom (C) och (L). Det är verkligen beklagligt att västsahariernas rättigheter bara verkar passa för dagens riksdagspartier att driva när de sitter i opposition.

Rätten till självbestämmande och avkolonisering handlar också om rätten att råda över naturen och dess resurser, oavsett var det sker. Att starka finansiella och militära makter ska dränera utsatta grupper och områden på deras naturtillgångar är både orimligt och oetiskt, och Sverige ska låta bli att bidra till sådana strukturer både på hemmaplan och i andra områden.

Feministiskt initiativ uppmanar den svenska regeringen att, istället för att normalisera kolonialismen och ockupationen, fullfölja beslutet från riksdagen och erkänna Västsahara som en fri och självständig stat. Västsaharas folk förtjänar det.