Renovräkning innebär att hyreslägenheter renoveras till en högre standard så att värden kan höja hyran till den grad att hyresgäster tvingas flytta.

Fenomenet har ökat sedan 2011 då nya regler i Allbolagen trädde i kraft. Då fick allmännyttiga bostadsbolag drivas affärsmässigt, utan att tumma på det samhälleliga ansvaret. I det ingår att erbjuda bostäder till olika hyresgäster – också de grupper som har en svag ställning på bostadsmarknaden.

Just de socioekonomiskt utsatta grupperna drabbas hårdast av dessa renoveringar, enligt forskaren Dominika Polanska vid Institutet för bostads- och urbanforskning på Uppsala universitet.

Spiral av osäkerhet

– Segregationen ökar och fördjupas på grund av renovräkningar. Fattiga områden blir fattigare, de som flyttar hamnar oftast i områden med sämre skolresultat och lägre årsinkomst. Otryggheten ökar på flera nivåer, säger hon.

För flerbarnsfamiljer ökar trångboddheten och de som har en osäker ställning på arbetsmarknaden hamnar i ännu en spiral av osäkerhet när de tvingas flytta.

– Jag tror inte att bolagen med mening driver bort de här grupperna, men den ekonomiska driften tar över och i efterhand inser de att de förlorat sina hyresgäster, säger Polanska.

De som bor kvar

De som flyttar tillbaka efter renoveringarna vittnar om att det uppstår en otrygghet när man inte känner igen sina grannar, säger Polanska.

– Man slutar hälsa. Ofta renoveras föreningslokaler och mötesplatser bort, vilket ger de boende än mindre möjlighet att bygga en social trygghet.

Dessutom ökar tillförseln av både bostadsbidrag och ekonomiskt bistånd till de områden där hyrorna höjts, enligt forskaren.

– De blir fattigare eftersom att hyran är så mycket högre. Ohälsan ökar också markant. Äldre löper stor risk att må väldigt dåligt av en renovering eller flytt. Ju längre man bott någonstans, desto mer traumatisk blir upplevelsen, säger hon.