Dykaren ser lite spänd ut innan han tar plats i stålburen för att vinschas ned till havsbotten. Där, på 60 meters djup, vidtar sedan arbetet med att tömma vraket Lindesnäs på olja. Hål borras i fartygets tankar, och innehållet pumpas sedan upp till ytan där det tas om hand för destruktion.

Före nedstigning pumpas dykardräkten full med varmvatten för att hjälpa till att hålla kroppstemperaturen i det fyrgradiga vattnet på botten. Tonni Andersen, dykledare på det danska företag som utför uppdraget, konstaterar att det är ett jobb som ställer höga krav både på säkerhet och på dykarnas psyke och fysik.

– Man måste vara i bra form, men det mesta sitter i huvudet, säger han.

Akuta miljöfaror

Det finns omkring 300 miljöfarliga vrak längs Sveriges kuster, och 30 av dem har klassats som akut miljöfarliga. Ett av dem är Lindesnäs utanför Oxelösund, som gick på grund och sjönk en snöig natt i april 1957 med tusentals kubikmeter dieselolja och fotogen ombord. Just nu pågår arbetet med att tömma fartygets tankar på innehåll, och när arbetet avslutades tidigare i veckan hade totalt nära 300 000 liter dieselolja pumpats upp. Det mesta är skadat av saltvatten och går till destruktion, men en del kan komma att återvinnas.

– Det är jätteroligt att se att vi kan genomföra det här arbetet och verkligen se hur oljan kommer upp i stället för att den ska hamna i havet i slutändan, säger vrakspecialist Fredrik Lindgren på Havs- och vattenmyndigheten.

Det rör sig om ett viktigt förebyggande arbete, säger han.

– Förr eller senare går fartygen sönder och det skulle förstås få konsekvenser för miljön.

Miljö- och klimatminister Isabella Lövin var också på plats utanför Oxelösund i måndags för att inspektera saneringsarbetet. Och dykledaren Tonni Andersen berömmer det svenska arbetet:

– Detta har danska regeringar pratat om i 20 år, men Sverige gör det, säger han till miljöministern när hon kliver ombord.

25 miljoner om året

Vraksaneringen är en del av regeringens satsning på rena hav. Den årliga budgeten för saneringen ligger på 25 miljoner kronor om året i tio år, men för 2019 har man dessutom fått extra anslag på totalt 44 miljoner. Saneringen av Lindesnäs är extra dyr – prislappen ligger på 21 miljoner – eftersom fartyget är stort med flera tankar och ligger djupt.

– Det här är gamla miljöskulder som har legat på havsbotten länge, i det här fallet över 50 år. De är tickande miljöbomber som vi nu kan åtgärda innan de briserar. Det är faktiskt otroligt viktigt att vi gör det, det kommer bli mycket dyrt om man låter det gå så långt att det börjar läcka ut av sig självt. Det här är viktiga, förebyggande insatser, säger Isabella Lövin.

TT: Många av vraken är gamla. Hur kommer det sig att detta görs först nu?

– Det är en bra fråga som jag också ställt mig. Vi vet att det ligger ett 30-tal akut miljöfarliga vrak runt Sveriges kuster som behöver åtgärdas snarast. Tidigare regeringar har inte gjort det, och jag tror man nedprioriterar sådana här insatser när de farliga ämnena inte syns. Men detta har varit en väldigt viktig fråga, både för mig personligen och mitt parti och jag hoppas vi kan fortsätta arbetet.