Kinas regim har genomfört en ”hårdslående kampanj mot våldsam terrorism” vilket bland annat har lett till att en miljon turkisktalande muslimer har samlats ihop och placerats i jättelika läger utan rättegång. Det kan handla om så mycket som 10 procent av den uiguriska befolkningen i landet.

Ett okänt antal uigurer hålls också i fängelse och häkten. Deras barn har myndigheterna placerat på statliga barnhem utan tillåtelse från föräldrarna, som också hindras från att ha kontakt med sina barn.

– Den kinesiska regeringens tvångsseparation av barn är kanske den mest grymma delen av förtrycket i Xinjiang, säger Sophie Richardson, chef för HRW i Kina.

Saknar sina barn

Uiguren Adburahman Tohti som bor i Turkiet berättar att han inte kan få kontakt med sin fru eller sina barn, fyra och tre år gamla sedan kinesiska myndigheter omhändertog frun i augusti.

– Jag saknar mina barn och min fru, säger han till HRW. Jag fruktar att jag aldrig mer kommer att få se mina barn. Att de ska glömma vem jag är och att de ska assimileras till kineser och tro att jag är deras fiende.

På barnhemmen sker en konsekvent indoktrinering, i ett reportage i kinesisk statsteve berättar man att all undervisning sker på kinesiska och att barnen får sjunga och dansa propagandistiska sånger.

Många barnhem och skolor omgärdas av taggtråd och bevakas noga av kameror och vakter. Målet är tydligt, att förneka barnen rätten till sin etniska och kulturella tillhörighet.

Litet intresse

Dessvärre är intresset från omvärlden mycket litet.

– Regeringar i olika länder borde reagera mot den obeskrivliga smärta som de kinesiska myndigheterna åsamkar familjer i spåren av förtrycket i Xinjiang, säger Richardson. De måste göra klart för Kina att familjeåterförening är en fundamental mänsklig rättighet.

En anonym lärare berättar för Bitter Winter, en tidskrift om yttrandefriheten i Kina, att regimen erbjuder höga löner till stora grupper av universitetsstudenter från andra provinser för att de ska flytta till Xinjiang för att arbeta. Det hela är ett program för att sprida den kultur som makten i Kina föredrar, den han-kinesiska.

– Varför förflyttar de så många människor med han-kinesisk identitet till Xinjiang? undrar läraren. Jo, de vill börja i unga år. Så att uigurbarnen får lära sig mandarin och han-kulturen och på så sätt hoppas man radera ut uigurernas kultur.

Och kampanjen verkar framgångsrik. På barnens bekostnad. En annan lärare som undervisat i staden Kashgar berättar om vad hon såg. Hon påmindes om den gamla världen, den feodala innan Kina blev kommunistiskt.

– Det verkade som om de inte tvättat sina ansikten på länge. En del av elevernas skor hade ingen tå, andra inga hälar. De såg för eländiga ut. Dessa barn beter sig som barn från den gamla världen. Jag fattade först efteråt att de var barn till fångar. Mitt hjärta värker när jag ser alla barn som saknar sina föräldrar.

Indoktrineringsfabriker

Skolorna är strängt centraliserade. Ingen ung människa i provinsen får ta del av någon annan form av undervisning än den statliga. Privat undervisning är förbjuden och eleverna får inga skollov. Denna konsekventa diskriminering drabbar också de lokala lärarna.

De måste undervisa på mandarin och är förbjudna att använda sitt eget språk eller påminna barnen om deras ursprungskultur.

Den lärare som till slut ger upp och bryter sitt treårskontrakt får betala böter. Drygt 5000 kronor.

Ilshat Hassa, viceordförande för The Uyghhur American Association säger till Voice of America att den kinesiska regimen vill utplåna uigurernas kultur och historia. Målet är att det inte ska finnas någonting kvar av dem.

– Om det fortsätter kommer det inte att finnas någon möjlighet till varken fred eller ett normalt liv här, säger han.