Det är inte särskilt ofta jag tittar på regeringens presskonferenser. Att jag råkade se den som hölls i tisdags om fossilfri (eller fossiloberoende, ministrarna verkar inte helt säkra själva) transportsektor var mer en slump. Spontant kändes det efteråt som att de 30 minutrarna av mitt liv kunde använts bättre.
Det var på ett sätt imponerande hur ministrarna Johansson, Romson och Baylan kunde stå där ihop och prata en halvtimme utan att ha något nytt att presentera. Vanligtvis bjuds det in till pressträff för att berätta nyheter. Nu hade väl någon pressansvarig tyckt att dessa frågor fått för lite uppmärksamhet och ville ge dem en andra chans. Säkrast med tre ministrar på en gång, för att kompensera för bristen på nyheter.

Således talade de om redan tillsatta utredningar, som vi inte fått resultatet av men som de hoppas ska gå att göra politik av så småningom. De pratade om att det är viktigt att nå det redan (under förra regeringen) beslutade målet om en fossiloberoende fordonsflotta. De pratade om hur EU sätter käppar i hjulet för en långsiktig politik gällande drivmedelsbeskattningen. ”Ja, ni vet ju redan att EUs statsstödsregler ställer till problem på det här området” som en av ministrarna uttryckte det. Fint att ni håller en presskonferens och berättar sådant som ni redan vet att vi vet, tänkte jag.
De berättade om de redan beslutade satsningarna på klimatklivet, lyckades tala minst ett par minuter om hur många laddstolpar detta finansierat, information som redan finns tillgänglig på nätet för den som sökt. De pratade om redan beslutade stöd inom de redan beslutade stadsmiljöavtalen – Luleå ska visst få laddstationer för elbussar. Och så anklagade ministrarna pliktskyldigast den förra regeringen för jag-minns-inte-vad.

De pratade ingenting alls om Trafikverkets underlag för infrastrukturpropositionen, som överhuvudtaget inte går i linje med de mål som satts upp på miljöområdet (inte Trafikverkets fel, de följer sina instruktioner). Medan prognosen för biltrafiken är att den kommer öka med 20–30 procent till 2030 säger experter på samma myndighet att den istället måste minska med runt 20 för att klara målet att ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Infrastrukturplaneringen utgår ifrån prognosen, snarare än från miljömålen. Vilket kommer att göra det ännu svårare att nå miljömålen.
Problemet med diskussionen om transportsektorn är att det är så lätt att prata om drivmedlen och bilarna, men så svårt att prata om förändrad infrastrukturplanering och behovet av minskad efterfrågan på transporter.

Men ändå. Sedan den tid jag samarbetade med (S) 2002–2006 har det hänt mycket. Med det i åtanke ska jag nog inte klaga över att få se två S-ministrar stå och prata om behovet av vägslitageskatt för tung trafik, omställning av hela fordonsflottan, upprustning av järnvägen, om elbilar, biodrivmedel och annat som då antingen ansågs vara totalt flum eller utvecklingsfientligt. Även om jag hoppats på lite nyheter.