Vanadin är en metall som bland annat används i långlivade batterier. Fördelen med dessa så kallade flödesbatterier jämfört med andra liknande batterier är att de är laddningsbara, har en lång livscykel och hög kapacitet. Många menar att vi behöver betydligt mer flödesbatterier, och därmed mer vanadin, om vi ska klara omställningen från fossila bränslen. Bland annat skulle batterierna kunna användas till att lagra energin i vindkraftverk. 

Det senaste året har flera utländska bolag ansökt om att få bryta vanadin i Sverige, det handlar bland annat om Österlen och Osby i Skåne och Oviken i Jämtland. På alla dessa platser har de mötts av stora lokala protester. I synnerhet protesterna på Österlen – som leds av en greve och en nunna – har fått stor uppmärksamhet i media. Man skulle kunna avfärda de som protesterar mot gruvplanerna som bakåtsträvande NIMBY (Not In My Backyard)-aktivister, men det är att göra det alldeles för lätt för sig. Det finns nämligen stora problem med vanadinbrytningen. När man upprättar gruvor av den här storleken förstörs skogar och ängar som är viktiga för den biologiska mångfalden. För att separera mineralerna från varandra används biolakning vilket kan leda till enorma läckage av miljöfarliga ämnen, något som redan har inträffat i Talvivaaragruvan i Finland. Dessutom måste man på något sätt ta hand om det uran som blir kvar som en restprodukt när man utvinner vanadin, och som de flesta vet är uran ett radioaktivt ämne som kan vara väldigt farligt att komma i kontakt med. Även vanadin i sig självt kan vara giftigt i höga koncentrationer, speciellt mot vissa typer av alger och bakterier.

Vad vi har här är alltså ett tydligt exempel på när klimat- och miljöfrågorna hamnar i konflikt med varandra. Vill vi fortsätta göra av med lika mycket, eller till och med mer, energi i framtiden så kommer vanadinbatterierna sannolikt att behövas. Men samtidigt tvingas vi i så fall betala stora miljökonsekvenser. Och om vi inte betalar dem själva så kommer något annat land att få betala, om gruvbolagen inte får öppna sina gruvor i Sverige kommer de bara att flytta produktionen någon annanstans, vilket förmodligen skulle vara ännu värre eftersom många länder har sämre skyddsregler än Sverige och en del använder även barnarbete.

Det finns egentligen bara en lösning och det är att vi börjar använda mindre energi. Det är en myt att vi ska kunna klara klimatomställningen och samtidigt fortsätta med vårt extrema elslöseri. Vi behöver lära oss att hushålla med våra resurser, dels som privatpersoner, men framförallt borde vi som medborgare och konsumenter kräva det från staten och företagen. För oavsett om vi lyckas ställa om till hundra procent förnyelsebart så kommer det fortsatt att finnas problem. Inbilla er inget annat.