Sedan två år tillbaks kartlägger Sveriges stadsmissioner i samarbete med forskare på Ersta Sköndal Högskola behoven bland de människor i ekonomisk och social utsatthet som Stadsmissionerna möter. Nyligen släppte de årets Fattigdomsrapport, som visar att fattigdomen i Sverige ökar. Göteborg är inget undantag, berättar Lennart Forsberg, områdeschef på Stadsmissionen i Göteborg.

– Vi pratar inte längre om klyftor i staden, utan om avgrunder, säger han.

Kartläggningen visar att majoriteten av de människor som söker sig till Stadsmissionernas verksamheter har ett svenskt personnummer och alltså har rätt att ta del av det svenska välfärdssystemet. Ändå har de av en eller annan anledning fallit ur systemet.

På Stadsmissionen i Göteborg möter man allt fler människor som ”inte får till det” i sin vardag och därför hamnar i social utsatthet. Det handlar om personer som kanske inte lider av vare sig hemlöshet, missbruk eller social ohälsa, men som har svårt att reda upp livet i en värld som blir allt mer komplicerad.

– Det kan handla om att man inte vet hur man fixar e-legitimation så att man kan betala sin hyra. Att man blir vräkt för att man inte har lyckats betala sin räkning eller har tappat bort ett papper. För människor som befinner sig i ensamhet eller utsatthet kan det här vara svåra saker, säger Lennart Forsberg.

Den här gruppen är tyst och till stor del osynlig, berättar han, men den är också växande.

Fattigdomsrapporten pekar också på en utveckling där civilsamhället i allt större utsträckning står för insatser som tidigare var det offentligas ansvar. Detta gäller i hög grad även i Göteborg, säger Lennart Forsberg. Men de civila och idéburna aktörernas resurser räcker inte längre till för att möta behoven.

– Nästa år kommer vi på Stadsmissionen för första gången någonsin att behöva välja vilka vi ska hjälpa, säger han. Förut har vi kunnat hjälpa alla, men vi har inte längre de ekonomiska och personella resurserna. Nästa år kommer vi vara tvungna att säga “Vi hjälper dem, men inte dem”. Det är fruktansvärt.

Lennart Forsberg menar att om vi ska lyckas vända den här utvecklingen behövs mer resurser, men också ett ökat samarbete mellan olika aktörer i samhället.

– Politik, näringsliv, du och jag, vi måste slå våra kloka huvuden ihop och tillsammans fråga oss: ”Hur ska vi lösa det här?” Vi är bortskämda i Sverige och har inte någon vana av att behöva diskutera sådana här problem. Men vi måste inse att det har gått fort nu på slutet och att vi måste få till en långsiktig förändring, säger han.