SYRIEN Mer än åtta år har gått sedan kriget bröt ut i Syrien. Ett efter ett har president Bashar al-Assad lagt tidigare oppositionella fästen under sig, och kontrollerar i dag drygt två tredjedelar av landet.

Ett stort område i nordöstra Syrien styrs av kurdiska styrkor. Utanför regimens kontroll ligger också provinsen Idlib, så väl som angränsande delar av Aleppo, Hama och Latakia, i nordväst.

Områdena har länge kontrollerats av oppositionella, men domineras i dag av jihadistalliansen Hayat Tahrir al-Sham (HTS), som har sina rötter i terrororganisationen al-Qaidas syriska gren.

Undviker frusen konflikt

I slutet av april inledde den syriska armén, med stöd av Ryssland, en offensiv mot Idlib med omnejd. Ett sådant hot hade tidigare avvärjts av en överenskommelse om vapenstillestånd runt Idlib, sluten mellan Ryssland och Turkiet i september i fjol.

Men för Bashar al-Assad är det viktigt koppla greppet om området innan tiden rinner ut, enligt Syrienkännaren Aron Lund.

– Det finns en risk att de nuvarande frontlinjerna ligger kvar år efter år och att det utvecklas till en frusen konflikt eller en semisjälvständig region. Om Assad nu vill se till att situationen inte stelnar till måste han få fart i frågan igen, säger Lund.

Men den syriska armén har mött motstånd. Tre månader efter att offensiven inleddes har regimsidan fortfarande inte lyckats avancera till djupare strategiska punkter i Idlib, enligt statsvetaren Samuel Ramani vid universitetet i Oxford, som nyhetsbyrån AFP talat med.

I stället har områdets runt tre miljoner civila – varav många är internflyktingar från andra delar av landet – betalat ett mycket högt pris.

Kan vara medvetet

Nära 500 civila har dödats sedan slutet av april, enligt FN:s samordningsorgan för nödhjälp (OCHA). Åtminstone 39 flygattacker har drabbat sjukvårdsinrättningar, och 50 skolor har förstörts.

FN:s människorättschef Michelle Bachelet kallade nyligen attackerna mot civila mål avsiktliga.

Bashar al-Assads strategi kan vara att driva fram en flyktingkris från nordvästra Syrien, enligt Aron Lund. För de människor som fångas i skottlinjen är flyktvägarna få, sånär som på gränsen till Turkiet – ett land som redan har tagit emot fler än 3,5 miljoner flyktingar från Syrien, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR.

– Det skulle vara ett sätt för al-Assad att öka trycket på Erdogan, som stödjer rebeller i norra Syrien. Flyktingfrågan är mycket känslig och infekterad för honom, säger Aron Lund.

Intressen styr

I veckan väntas en ny runda fredssamtal hållas mellan Turkiet och den syriska regimens allierade Iran och Ryssland i Kazakstans huvudstad Nursultan (som tidigare hette Astana), enligt AFP. Situationen i Idlib tros stå högt på dagordningen.

Ett nytt avtal om vapenstillestånd kan komma att drivas fram av både Turkiet och Rysslands ovilja att se konflikten eskalera ytterligare, enligt Aron Lund.

– Ryssland vill ha bort jihadistgrupperna, men är nog annars ganska sugna på att slippa engagera sig i Syrien. Turkiet vill undvika en flyktingvåg.

Länderna förenas också i bilateral vapenhandel – Turkiet tog tidigare i juli emot en första leverans av avancerade stridsmissiler från Ryssland, rapporterar Reuters.

– Det finns ett slags underförstådd enighet mellan dem. Turkiet har litat på Rysslands stöd att komma in och moppa upp kurdiska enklaver vid den turkiska gränsen, i utbyte mot att Turkiet hindrar rebeller från att gå in och anfalla Assad, säger Aron Lund.

Alla försök att fördöma dödandet i Idlib i FN:s säkerhetsråd har blockerats av Ryssland, senast i början av juni.
Istället vilar den civila befolkningens öde i ett intrikat spindelnät av regionala och internationella intressen.