Det hände igen. Det hände inte i går, men nyheten nådde oss med säkerhet först i går. I Ryssland hände det en kärnolycka i september 2017, europeiska forskare reagerade redan då på att halterna av en isotop av rutenium var förhöjda i Europa. Men först i går fick vi bekräftat att det handlade om en kärnolycka. Det var ingen härdsmälta men olyckan klassas på samma nivå som Harrisburgolyckan. Nyheten kommer bara några dagar efter att kärnkraftverk i Frankrike har fått stänga ner för att det var för varmt (vilket gjorde att vattnet blev för varmt). Samma sak hände för övrigt i Sverige i fjol. Det borde alltså vara jobbiga dagar för kärnkraftslobbyister.
Men samtidigt förs det i Sverige en debatt om att Vattenfall ska få att driva Ringhals 1 och 2 vidare (exakt hur framgår oftast inte), trots att man bedömt att det inte är ekonomiskt försvarbart. Anledningen ska vara att man värnar om klimatet. Debattartiklar skrivs och Moderaterna lade hela valrörelsen på det. Förvisso fel valrörelse, eftersom det inte är en fråga för Europaparlamentet, men de missade bara med ungefär ett halvår.
Frågan ställs också allt oftare om ifall vi verkligen klarar att möta klimathotet utan kärnkraft. Tanken är då att kärnkraften har förhållandevis låga koldioxidutsläpp per kwh (det är i och för sig ifrågasatt om de verkligen är så låga som det framställs) och att en stor del av omställningen är från olja och kol till el.
Men kärnkraften är inte den stabila säkra energikälla debattörerna ofta ger sken av. Den har inte bara en inbyggd osäkerhet i att den är direkt farlig, utan också i att det är oerhört storskaliga, men komplexa system. Det var inte många år sedan en kvarglömd dammsugare orsakade en brand på Ringhals och tvingade en reaktor att vara ur drift i sju månader. Våra gamla verk har också ständiga behov av underhåll och även om Vattenfall skryter om hur tillgängliga reaktorerna var under årets vinter så är det bara två år sedan fyra av åtta reaktorer var stängda för underhåll, just under vintermånaderna.
Inte heller kan klimatkrisen lösas med kärnkraftsel. Det är sant att kärnkraft kan hjälpa oss att leverera mer el, men allt det här bygger på ett tankemönster som handlar om att vi kan lösa klimatkrisen utan att anpassa oss, utan att det kostar. Att vi löser klimatkrisen med att ersätta bilarna med elbilar, flygen med elflyg och att vi kompenserar maten genom att betala för att någon annan ska plantera lite träd. Newsflash: det funkar inte!
Vi kommer inte kunna lösa klimatförändringarna utan att lägga om våra liv. Vi lever långt över våra tillgångar i världen och vi i Sverige ligger långt över genomsnittet i världen. Vi kommer behöva ändra såväl levnads- och konsumtionsmönster som resmönster. Vi behöver bryta hela cirkeln av att arbeta med vad som helst för att spendera, för att kompensera för att vi arbetar med det vi inte vill. När vi lägger om våra liv och anpassar oss till de ramar miljön kräver, först då kan vi klara klimatkrisen. Och när vi är villiga att göra det, då ser vi att frågan om kärnkraft bara är en fråga om lyx och levnadsstandard. Lyx som står mot risken för de ständigt återkommande olyckorna, instabilt elnät, förhållandena för dem som bryter uranet, den ökade risken för kärnvapen och förmågan att garantera ett säkert slutförvar i flera hundra tusen år framöver Då vet jag vad jag väljer.
Sarah Sjöström, vilken kvinna!
Känns det inte som att vissa rättegångar får oproportionerligt mycket uppmärksamhet?
