Det har regnat hela dagen men när det är dags för kvällens träning i swimrun på Långholmen i Stockholm bryter solen igenom molnen. En ångbåt tuffar förbi, två barn plaskar vid strandkanten och en dam med vitt hår ryggsimmar i maklig takt.

De tio deltagarna byter om till våtdräkter, badmössa och löparskor. En del har satt paddlar på händerna och i pannan finns simglasögonen. Kring ena benet eller i ett snöre om midjan hänger någon form av flythjälpmedel, till exempel en släpboj.

I kväll ska de ta sig runt en bana på en kilometer så många gånger de hinner på en halvtimme. Theo Zätterström, en av instruktörerna, står på stranden och hejar på. Hans bror Nils springer tillsammans med deltagarna.

– I dag ska vi träna särskilt på hur det känns att komma upp ur vattnet. Det kan vara jobbigt eftersom man lätt blir yr. Man kan känna sig groggy och det är viktigt att veta hur man hanterar det när man ofta kliver upp på hala stenar, säger Theo Zätterström.

Gänget ger sig iväg, först på stigen mellan träden och sedan ut på ångbåtsbryggan. Deltagarna hoppar i med ljudliga plask, simmar längs med stranden och kliver sedan upp på en liten udde. Där är det stenigt, brant och dessutom halt efter dagens regn. Banan fortsätter längs stigen.

Fyllde år

Allt började egentligen med en fest. Theo och Nils Zätterström skulle fira sina födelsedagar på sommarstället Ånga utanför Nyköping och ville ge sina gäster en rolig upplevelse. Eftersom de båda är simmare, Theo har tagit SM-guld två gånger, kom de på att de skulle skapa en egen swimruntävling. Dittills fanns bara ett sådant lopp, Ö till Ö.

Redan första året växte tävlingen från en privat fest till ett öppet lopp eftersom många blev intresserade. Nu lockar tävlingen över 1 600 deltagare varje år.

– Swimrun är lite av en machosport, och det vill vi ändra på. Till exempel har vi ett familjelopp med deltagare från två år. Är man så liten får man vada genom vattnet. Det är så himla gulligt att se hur förtjusta de blir när de kliver ner i vattnet med skor och allt, säger Theo Zätterström.

Första tävlingen

En av deltagarna i kvällens träning, Christoffer Berndtsson, kommer upp ur vattnet tillsammans med Susanna Anderson efter första varvet. De är sambor och har också bestämt sig för att tävla tillsammans. I swimrun ställer man oftast upp två och två i ett lopp. Dels för säkerheten i vattnet, dels för att, som Theo Zätterström säger, inte bara fokusera på den egna prestationen.

Christoffer Berndtsson har bara tränat en gång tidigare.

– Det går bättre i dag än förra veckan. Då var jag så fokuserad på utrustningen och att allt var nytt. Men jag känner mig lite yr nu när jag kommer upp ur vattnet.

Susanna har lockat med honom. Själv har hon ställt upp i tre swimruntävlingar tidigare. Christoffer har å sin sida fått Susanna att dela hans passion för klättring.

– Vi har nog lite nytta av överkroppsstyrkan från klättringen, men jag är verkligen som svagast på simningen. Jag behöver träna på den, säger Christoffer.

Man måste inte kunna crawla, det går bra med bröstsim. Men Susanna har gått en crawlkurs och Christoffer tillägger att han kämpar på.

Härlig frihetskänsla

Flera av deltagarna poängterar att tjusningen med swimrun är att man får en naturupplevelse på köpet, att det är något visst med att växla mellan elementen. Tiden vid målgången beror inte bara på hur snabb man har varit utan också på väder och vind.

– Precis som jag är Susanna en tävlingsmänniska, men hon har lärt mig att inte prestera utan i stället njuta av upplevelsen. Det är något annat att träna för att det är roligt, säger Christoffer, som några dagar senare ska ställa upp i sitt första swimrunlopp.

– Jag ser fram emot det. Banan är fin med klippor och vacker natur i Nynäshamn.

Susanna håller med.

– Det är en sådan frihetskänsla med swimrun. Man hinner aldrig tycka att det är tråkigt som när man bara springer, säger hon.

Theo Zätterström nickar och tillägger att han aldrig tröttnar på känslan.

– Det är otroligt häftigt – det är bara du, din kamrat och naturen. Det är fascinerande att titta på kartan i efterhand och se hur man har tagit sig över öar, genom vattendrag och på stigar i skogen.

Precis som med löpning eller simning är det egentligen bara att sätta igång utan någon instruktör.

– Men jag förstår att man kanske vill träna ett gäng tillsammans, man kan lätt känna sig lite konstig när man springer i våtdräkt i joggingspåret, säger Theo och skrattar.