– Mentalt tänker jag att jag är en bonde, att Göteborg är marken men att jag inte äger äpplena. Hur ska jag på bästa sätt kunna ta hand om skörden? säger Martin Bae Pedersen, som driver Göteborgs enda cykelmusteri.

I dag finns inga av de gamla äppelmusterierna kvar i Göteborg, samtidigt som våra trädgårdar dignar av frukter som i många fall blir ouppätna. Martin berättar att den kommersiella äppelodlingen i Sverige räcker till två kilo äpplen per person och år, medan vi importerar resterande. Samtidigt har vi så mycket lokala resurser som går till spillo.

Växa lokalt

Jag har följt med Martin ut på ett mustuppdrag hemma i Utby där han bor och har basen för sitt musteri. Då han kör sin utrustning på cykel så tar han bara uppdrag inom en mils radie från sin bostad. Cykelutrustningen är tung, trots elassistans, så motion får han gott om.

Trädgården vi besöker har fullt med äppelträd, och sorten vi mustar heter Göteborgs flickäpple, en ovanlig sort som, enligt ägarna, bara finns på nio platser i Göteborg. Grannarna kommer förbi och pratar, ställer frågor om musteriet och ser på när det mustas.

– Det är en av de bästa sakerna med detta jobb, att det är socialt. Jag träffar massa folk, säger Martin.

Under höstmånaderna är han fullbokad och jobbar ofta till midnatt eller ännu senare med att sterilisera och rengöra utrustningen. Efterfrågan är superhög och Martin funderar på hur han ska kunna växa men ändå behålla det lokalt. En idé är att utöka verksamheten genom att starta cykelmusterier på flera platser i och utanför Göteborg. En annan idé är att utveckla musteriet genom att samarbeta med marginaliserade grupper, som nyanlända eller arbetslösa. Det behövs till exempel hjälp med att plocka äpplen åt de som inte har tid eller ork. Under äppelträden kan det bli manga fina möten och samtal.

"Det här är på riktigt"

Martin är utbildad ekojordbrukare och har tidigare haft får, men år 2004 flyttade han till Sverige från Norge för att doktorera i humanekologi på hållbara transportmedel och bilpooler. Men att bara sitta bakom sitt skrivbord och skriva hela dagarna och säga vad andra ska göra var inte vad han verkligen ville göra. Idén väcktes om ett musteri på hjul, där han kommer hem till folk istället för att de ska åka bil långt med massa tunga äpplen i bagaget.

Förra året gjorde han verklighet av idén. Då förra året var ett dåligt äppelår fick han möjligheten att starta i lugn och ro och testa sig fram. Allt han behöver är ett eluttag, vatten och tvättade äpplen. För att komma hem till någon krävs det ganska stora mängder, men det är oftast inga problem. Han lämnar kvar resterna av äpplena, som sedan kan återgå till kretsloppet på den plats de kommer ifrån. Ibland lämnas resterna till stadens grisar eller används i stadsodlingar som gödsling.

– Jag känner att det här är på riktigt. Dessutom kan jag bestämma hur jag vill göra själv. Jag behöver inte förhålla mig till omorganiseringar och management. Eller så är det bara en 40-årskris, avslutar Martin och skrattar.