Nu kommer avgörandet i det civilrättsliga målet efter Nordens värsta maritima olycka i modern tid, där två europeiska företag riskerar skadestånd i mångmiljonklassen.

I april hölls huvudförhandlingen i franska Nanterre – 23 år efter det att stämningsansökan lämnades in av advokat Henning Witte. Han företrädde då drygt 1 000 anhöriga till offer för Estoniakatastrofen.

I dag är de färre än hälften så många, uppskattar han.

– Jag vet egentligen inte hur många klienter jag har kvar, under processens gång har de fallit bort. De har tröttats ut, de orkade inte mer. Själv har jag aldrig hört talas om att en rättegång i en första instans tar så lång tid, säger Henning Witte.

Om fredagens dom faller till de kärandes fördel är det första gången som en institution bedöms delvis skyldig till det förödande haveriet på Östersjön.

De svarande? Det franska klassningssällskapet Bureau Veritas, som certifierade Estonia, och det tyska varvet Jos L Meyer-Werft, som byggde henne.

852 döda

Strax före klockan 19.00 den 27 september 1994 lämnade kryssningsfärjan M/S Estonia hamnen i Tallinn. En kort nattlig färd väntade de knappt tusen passagerarna ombord – klockan 8.30 skulle de anlända till Värtahamnen i Stockholm.

Men fartyget kom aldrig längre än i höjd med finska Utö, knappt halvvägs till sin slutdestination. Vinden blåste hårt och vågorna var flera meter höga när fartyget strax efter midnatt kantrade, vändes upp och ned och till sist sjönk helt. Förloppet tog mindre än en timme.

När solen steg upp över Östersjön hade 137 överlevande tagits om hand av omkringliggande fartyg eller vinschats upp av helikoptrar. 852 människor omkom den natten, men bara en bråkdel av kropparna kunde bärgas och lämnas över till de anhöriga.

De allra flesta svaldes av djupet.

Frågetecken

Estonias förlisning berodde på hårt väder och utslitna gångjärn på fartygets bogvisir, enligt den av Estland, Finland och Sverige tillsatta haverikommissionen 1996. I sin slutrapport skrev kommissionen att de höga vågorna slet loss både bogvisiret och rampen, vilket fick stora mängder vatten att strömma in på bildäck.

Men Estoniakatastrofen har fortsatt att omgärdas av frågetecken och ihärdiga spekulationer. För Henning Witte är det allvarligt att ingen har tillskrivits ansvar för det som hände.

Fartyget M/S Estonia, hävdar han, var bara anpassad för kortare sträckor och borde därför inte ha klassats som godkänt för linjen Tallinn–Stockholm av Bureau Veritas. Han hävdar också att fartyget, som byggdes av det tyska varvet Jos L Meyer-Werft, var felkonstruerat.

Kritisk

Hur utgången blir är svårt att sia om, säger Henning Witte.

– Huvudförhandlingen pågick bara i två dagar, och domstolen kallade inga egna tekniska experter. Rätten tillät inte heller någon teknisk granskning av vraket på Östersjöns botten, enligt Witte.
En sådan undersökning borde vara lätt att få till enligt fransk lag, men det var omöjligt, säger han, men tillägger:

– Ser man bara till handlingarna, vilket domstolen tydligen gjort, är det helt klart så att åtminstone Bureau Veritas ligger risigt till. Men jag hoppas att Meyer-Werft också anses ansvariga.

Båda har tillbakavisat alla anklagelser om fel, och hävdar att haveriet berodde på dåligt väder och en ansvarslös besättning, enligt Witte.