Stockholms största gymnasium, Anna Whitlock, fick i början av året rubriker för att de valt bort rött kött. I stället får de drygt 2 000 eleverna välja från en buffé där det mesta är vegetariskt. Gott så, men förutom vegetarisk mat serveras också fisk och svensk kyckling, så kallat ”vitt kött”. Av miljöskäl.
Under Almedalsveckan delades även i år priset för Almedalens klimatsmartaste mat ut. Inför utdelningen deltog jag i en panel om vad vi som företag och organisationer gör för att främja klimatsmart mat. En av organisationerna lyfte fram att de under Almedalen bara fick köpa klimatsmart mat för organisationens pengar, så som kyckling, fisk och vego.
Ni har säkert själva stött på många fler exempel när det ”vita köttet” lyfts fram som klimatsmart mat. Förr i tiden gick de som valde kombinationen veg-fisk-kyckling under benämningar som demivegetarian, semivegetarian eller Stockholmsvegetarian och det var då främst en hälsotrend. I dag är det klimatskäl som gör att folk väljer den märkliga kostkombinationen.
Det här visar på problemet med att bara fokusera på klimatfrågan, för hur klimatsmart kycklingen eller fisk än sägs vara är det varken en hållbar eller miljövänlig diet. Miljöfrågan är så mycket större än klimatet, det inkluderar biologisk mångfald, massutrotningen, resursförbrukning, kemikaliesamhället, försurning av haven, utarmning av jordarna och så vidare.
Och hållbart innebär även att det ska vara ett samhälle där vi alla kan leva ett hållbart drägligt liv i. Klimatet skulle troligen må bäst av att vi helt slutade producera större delen av maten, planterade skog på hela planeten och att de flesta eller alla människor svalt ihjäl. Men det skulle förstås inte på något sätt vara ett hållbart samhälle. Därför behöver vi klara att både få stopp på den globala uppvärmningen och skapa en hållbar värld.
I WWF:s så kallade köttguide får visserligen både svensk och importerad kyckling grön gubbe när det gäller klimatet, men svensk kyckling får röd (undvik) eller gul (var försiktig) gubbe på biologisk mångfald, kemiska bekämpningsmedel samt djurskydd och bete. Och importerad kyckling får rött även på antibiotika, det vill säga allt förutom just klimatet. Och då används ändå antibiotika/koccidiostatika även i den svenska kycklingindustrin. Dessutom genererar kycklingindustrin 1,6–5,4 kilo koldioxidekvivalenter växthusgasutsläpp per kilo benfritt kycklingkött. Det är mindre än annat kött, men ändå upp till 10 gånger mer än växtbaserade alternativ enligt Djurens rätt.
Men framför allt är kyckling inte, som WWF:s köttguide utgår ifrån, i grunden en maträtt utan en fågelunge. I kycklingindustrin blir den bara fem veckor gammal, men på den tiden hinner den enligt Djurrättsalliansens hemsida ändå bli nästan dubbelt så stor som sin fullvuxna vilda släkting. Aveln och fodret är inriktade på att producera muskelmassa så snabbt som möjligt. Bara jämfört med 50-talet växer en kyckling i dag fem gånger så snabbt. Men skelett och organ utvecklas inte i samma takt, vilket leder till stort lidande och att kycklingarna får svårt att stå och röra sig.
För att växa så snabbt måste kycklingarna äta proteinrikt foder som görs på bland annat soja och fiskmjöl. Det går åt 3-4 kilo foder för varje kilo kött som produceras. Istället för 1 kilo kyckling skulle vi alltså kunna få 3-4 kilo soja och spannmål som människoföda. Kycklingar får dessutom större del soja i sitt foder än andra djur, vilket ökar miljöbelastningen.
I Sverige kan upp till 40 000 kycklingar stå ihopträngda på samma yta, 25 kycklingar per kvadratmeter. Under transporterna till slakt står de packade i lådor, bara i Sverige dör över 200 000 kycklingar under de transporterna. De som kommer levande fram bedövas med gas eller el. Vid elbedövning hängs de upp i fötterna och huvudet doppas ner i ett strömförande bad, därefter skärs halsen upp och de förblöder.
I Asien, som en stor del av kycklingen som serveras på restauranger i Sverige kommer ifrån, är kycklingindustrin än värre och antibiotika används kontinuerligt i verksamheten.
Kycklingen är i dag inte bara den vanligaste typen av kött, utan också det vanligaste djuret med ryggrad som finns på jorden. I dag finns 23 miljarder levande industrikycklingar. Deras totala biomassa är tre gånger så stor som alla vilt levande fåglars tillsammans. Bara i Sverige dödas 100 miljoner kycklingar varje år. I världen närmare 70 miljarder. Kycklingindustrin må vara bättre för klimatet än annan köttindustri, men dessa gigantiska industrier kan inte på något sätt sägas vara hållbara.
Men fisk då? Ja, det har vi i stort tömt haven på. Att plocka upp de allra sista är kanske inte det mest hållbara. Inte heller att fortsätta övergöda genom att ”odla” fisk. Då har vi ändå inte gått in på det lidande som fiskarna utsätts för.
