Limfärg är en miljövänlig färg till väggar och tak inomhus. Den är behaglig att måla med eftersom den inte luktar något, eller möjligen lite som välling. Man får en matt yta med en sorts djup eller skimmer och mer liv än med syntetiska färger. Dessutom är färgen billig så länge man målar ljusa nyanser – och du kan blanda den själv.
Limfärg till 20 kvadratmeter
Det här är ett recept på vit limfärg. För att få ljusa nyanser kan du blanda i färgpigment. För att få riktigt mörk limfärg ersätter man limmet med färgpigment – olika proportioner för olika slags pigment.
Du behöver:
• 2 hekto cellulosalim, även kallat målarlim (inte tapetklister)
• 10 kilo krita
• en 20-litershink
• en visp
• slevar att röra om med
• eventuellt linoljesåpa för att förbättra konsistensen
• roller och penslar
Gör färgen så här:
1. Vispa ner målarlimmet i 5 liter ljummet vatten. Låt det stå och svälla i en eller två timmar.
2. Häll först 5 liter vatten och sedan 10 kilo krita i hinken. Låt kritan suga åt sig vattnet i några timmar innan du rör om. Om du rör om för tidigt blir det klumpar.
3. Blanda limblandningen i kritblandningen. Först är blandningen tjock och svår att röra om i, men fortsätt, så blir det lättare. Rör om tills färgen har samma konsistens som välling.
Måla så här:
1. Stäng av värmen i rummet som ska målas och vädra inte medan du målar. Rummet ska vara svalt och fuktigt för att färgen ska torka lagom snabbt. Därför är det bäst att måla på våren och hösten – nu på sommaren kan du vänta till kvällen och ha ett fönster öppet under natten.
2. Ställ färgburken eller färghinken i ett vattenbad i diskhon eller badkaret för att färgen ska hålla lagom temperatur (rumstemperatur).
3. Rör om ordentligt, inte bara innan du börjar måla utan då och då. Annars sjunker kritan och eventuellt pigment till botten.
4. Måla flödigt, med mycket färg och pensel eller roller. Först när ett lager har torkat ser du om det behövs ett till, eller kanske två.
Att tänka på:
Finns det några nackdelar med limfärg? Ja, eller i alla fall saker att tänka på.
• Färgen fäster bra på trä, papper eller puts – men inte på ytor som är målade med vanlig målarfärg eller på plastiga tapeter.
• När du tillsätter pigment – provmåla på väggen och se hur det blir när du torkar. Färgen kommer först att se mörk ut, och först när den är torr ser du den slutliga nyansen. (Alla färgpigment är inte lika miljövänliga, sannolikt är det till exempel en bra idé att ta något annat än kobolt till blå färg.)
• Man kan bryta färgen med till exempel vattenfärg på tub, men ta alltid krita om du vill ha mer vitt. Vit tubfärg i limfärgen ger en tråkig, gråaktig nyans när det torkar.
• Limfärgsytan är ganska ömtålig och passar inte i kök eller på toa. Om du torkar bort en fläck med vatten torkar du bort färgen också. Å andra sidan är det lätt att blanda till en ny skvätt färg och måla över – om du vet hur du blandade eventuella färgpigment kommer ingen skarv att synas, och syns den blir det snyggt ändå.
• Om du bor i hyreslägenhet och ska flytta får du sannolikt ta bort limfärgen. Det är å andra sidan inte så svårt.
En rolig sak med limfärg är att den passar att experimentera med – blir det inte bra är det enkelt att torka bort och göra om. Jag blandade till exempel pulveriserat bladguld i det yttersta färglagret på de vita väggarna i hallen. I vissa vinklar skimrade väggarna milt i guld. I ett barnrum målade vi en djungel.
