I en tämligen alldaglig hörsal i östra Helsingfors står tre damer för spetskompetensen i modern krigföring – åtminstone när det gäller att upptäcka vad det är som egentligen händer.

Hybridhot är ett ord på modet, trots att få kan förklara vad det handlar om.

– Det här är samordnat och synkroniserat. Det letar med avsikt efter svagheter i det demokratiska systemet. Man blandar sig i ett lands interna angelägenheter, berättar Hanna Smith från Europeiska hybridhotscentret för TT och andra inresta EU-korrespondenter från Bryssel.

"Känsla av kaos"

Centret är internationellt, med just nu 22 medlemsländer, däribland Sverige. Här forskas och utbildas om hybridhoten: det som Smith och hennes kollegor beskriver som en kombination av olika påtryckningar och ageranden. Det kan vara allt från rent fysiska insatser mot elverk och telekommunikation till kampanjer i statskontrollerade massmedier och ekonomisk hjälp till politiska partier på ytterkanten.

– Man skapar en rädsla, en känsla av kaos, så att ett land till sist på egen hand ska ta beslut som skadar det egna intresset, säger Smith.

Centret i Helsingfors är framför allt akademiskt. Här utbildas ingen i att föra hybridkrig – bara i att upptäcka hoten. Och på sätt och vis är det också ett sätt att slå tillbaka.

– Vi signalerar till motståndarna att vi arbetar tillsammans, vi är ett lag, säger en av centrets utbildningsansvariga, som helst vill vara anonym.

En mäktig granne

Att centret ligger i Helsingfors är ingen slump. Här finns ett visst grannland som flitigare än något annat utpekas för att använda sig av hybridmetoderna.

– Vi har en viss erfarenhet av att utsättas för och bemöta hybridhot i Finland. Ryssland är nära oss så det är klart att vi hör och ser mycket från Ryssland, konstaterar nytillträdde utrikesministern Pekka Haavisto lakoniskt.

Bjässen i öster har i århundraden varit ett högst påtagligt säkerhetshot för Finland. Det gör att även det traditionella försvaret är högprioriterat. Gränsen mot Ryssland är 130 mil lång. Händelserna på Krim och i östra Ukraina är inget som avfärdas.

– Andra länder i västvärlden och även EU har ändrat uppgifterna för sina försvar, men inte vi. Vårt första uppdrag är att försvara Finlands territorium, fastslår den finländska försvarsmaktens planeringschef, brigadgeneral Vesa Virtanen.

En finsk igelkott?

Han hymlar inte om vad Finlands värnpliktiga utbildas till. Finland kan mobilisera 280 000 soldater – fler än vad de övriga nordiska länderna klarar av tillsammans.

– Vi är som en igelkott. Det är ett litet djur, men björnen äter inte igelkotten för den har något som skyddar den. Och angriper den så ska det kosta mer än det smakar, säger Virtanen.

Hela samhället ingår i försvarsplanerna, där stor vikt läggs på civilförsvaret och samarbetet mellan olika myndigheter. Kustbevakning, polis, brandkår och militär finns alla med när de inresta Brysselkorrespondenterna får ta en kort tur i Helsingfors hamn för att åskådliggöra hur alla arbetar tillsammans.

– Det nationella försvaret är allas uppgift i Finland, säger Vesa Virtanen stolt.

"Det är en gråzon"

Under sommaren och hösten kommer också säkerhetstänket att synas i EU-sammanhang då Finland är ordförandeland i unionens ministerråd.

Såväl inrikes- som finansministrar kommer att hålla särskilda övningar om hybridhoten vid sina informella ministermöten i Helsingfors.

– Det här är en gråzon mellan extern och intern säkerhet. Vi behöver ökat internationellt samarbete om de här frågorna, konstaterar utrikesminister Pekka Haavisto.

– I dag handlar makt mycket om hur man angriper åsikter, attityder, förväntningar och till och med känslor. Målet med hela det här hotet som västländerna känner av är att utmana det demokratiska systemet. Vi är i ett läge som vi på 1990-talet aldrig trodde vi skulle hamna i: att demokratierna måste försvara demokratin, säger Hanna Smith på Europeiska hybridhotscentret.