Jag håller i dig. Jag håller om dig. Jag håller av dig. Jag håller med dig.
De fyra meningarna betyder helt olika saker men låter nästan likadant. Bara i de två första är det någon som rent fysiskt håller någon annan, men även de skiljer sig från varandra. För när man håller om någon håller man hela människan i en kram, medan man håller i någon som annars riskerar att falla i vattnet eller så. Man kan i och för sig hålla i och hålla om samtidigt, bakpå en motorcykel till exempel. Eller snarare hålla i sig genom att hålla om.
I, om, av och med, som står efter håller ovan, är i vanliga fall prepositioner. Små ord som man sätter i början av en nominalfras för att visa dess funktion i meningen. En nominalfras är en fras, en del av en mening, alltså ett eller flera ord, som fungerar som subjekt eller objekt.
I Min lilla kusin håller i sin nalle är min lilla kusin och sin nalle nominalfraser – kusinen är subjekt och nallen är objekt.
Men just här är i, om, av, och med inga vanliga prepositioner. De är verbpartiklar, som hör till verbet och ändrar dess betydelse. Du kan höra skillnaden om du säger meningen högt, för i ett partikelverb betonar man inte verbet utan partikeln. Om du betonar i i jag håller i dig har du ett fast grepp om den du håller i och en avsikt att hen inte ska ramla. När man håller i sig håller man egentligen i något annat än sig själv. Att hålla i är i själva verket att hålla fast – som också är ett partikelverb, med ett adverb som partikel istället för en preposition. Liksom hålla igång, hålla ihop, hålla undan.
Det här är enkla, vardagliga uttryck. Om någon ber dig att uttrycka dig enkelt, till exempel för att en nybörjare i svenska ska förstå, kanske du använder en massa sådana. Men hålla på och hålla med och liknande är jättesvåra för den som inte har dem i ryggmärgen. Speciellt i text, där ingen betoning finns att lyssna på och det kan vara svårare att fråga.
Det finns partikelverb på en del andra språk, till exempel engelska. Även där finns det flera uttryck med hålla – hold. Du kan hold onto something eller hold on with it eller hold something off. Hålla i dig i något, fortsätta med något eller skjuta upp det. Man kan inte översätta dem rakt av till hålla på eller hålla av, för det blir fel betydelse.
Och det är just det typiska för partikelverben: hela betydelsen framgår inte av orden. Det är därför de kan vara så svåra.
Ändå finns det något gemensamt mellan de olika partikelverben med hålla, både på svenska och engelska. Det handlar inte alltid om ett handgripligt hållande, men man kan tänka sig ett bildligt. Att hålla av någon är inte att plötsligt komma på att hen är helt okej. Det är en djup känsla som finns kvar en längre tid. Den som håller på med något gör det åtminstone en stund framöver. Och ett ihållande regn släpper inte taget utan regnar och regnar och regnar, utan att ens ha händer att hålla i sig med.
Ibland kan man vända på orden och använda dem på andra sätt, men då kan de överraska. Den du håller av är en avhållen vän, inte något att avhålla sig från. Det kan verka ologiskt, och det är det kanske också. Eller så är det en rest av något som var helt rimligt för hundra år sedan, eller flera hundra. En bit språklig drivved att samla upp och undersöka eller bara låta vara.
Kanske borde det sägas att alla partikelverb inte bygger på just hålla. Tänk till exempel på skillnaden mellan att hälsa på (säga hej) med betoning på hälsa och hälsa på (besöka) med betoning på på. Eller att sätta på datorn och sätta sig på den. Men så kan man ju inte hålla på.
