– En dag kommer människor inte längre att behöva resa till städerna för att undkomma fattigdomen, säger Elmer Pinares, som är borgmästare i den lilla staden Huaro i det höglänta Cuzco i södra Peru.

De största problemen i regionen är den omfattande undernäringen och bristen på stöd till de lokala småbönderna.

– Om jag var Perus president så skulle jag satsa på det småskaliga jordbruket i Anderna och på att utbilda de män och kvinnor som ställs inför klimatförändringar. Detta för att ge människor en möjlighet att utnyttja naturresurserna och kunna skapa ett bra liv för sina familjer, säger Elmer Pinares till IPS.

Huaro ligger på 3 100 meters höjd och har 4 500 invånare. Liksom i andra delar av Cuzco är fattigdomen utbredd här, trots att Peru är ett land som besöks av mängder av turister och att det finns möjligheter att odla proteinrik mat som quinoa.

Fattigdomen leder i sin tur till en omfattande undernäring och anemi bland barn, och Elmer Pinares påpekar att detta försämrar lokalbefolkningens möjligheter redan från början.

Peru har 32 miljoner invånare och har på nationell nivå gjort framsteg i kampen mot undernäringen.

Men enligt officiella siffror är hela 53 procent av barnen i Cuzco, en region med 1,4 miljoner invånare, fortfarande undernärda. Det är en siffra som är betydligt högre än det nationella genomsnittet.

– Detta är verkligheten för befolkningen som lever i de höglänta delarna av Anderna i Peru, men det ignoreras av regeringen, säger Elmer Pinares.

Situationen är densamma i många andra landsbygdsregioner i Peru.

Enligt den senaste officiella statistiken klassas drygt 20 procent av landets befolkning som fattig. Men på landsbygden uppgår siffran till knappa 44 procent av befolkningen, varav drygt 13 procent bedöms leva i extrem fattigdom.

För denna del av befolkningen är det fortfarande en avlägsen dröm att ha säker tillgång till mat. De lokala myndigheterna i dessa regioner försöker med sina begränsade resurser att få igång utvecklingen. Men många lokala företrädare menar att de inte får det stöd de behöver från centralmakten. Enrique Achahui är chef för de lokala myndigheterna i distriktet Andahuaylillas.

– Vårt mål är att bekämpa den kroniska undernäringen bland barn och vi har fokuserat på familjer som lever i extrem fattigdom, säger han till IPS.

Ett annat problem i distriktet är en tilltagande brist på vatten. Detta eftersom vattennivåerna i de andinska floderna minskar på grund av klimatförändringarna.

– De flesta här arbetar med, och får sin mat genom, småskaligt jordbruk. Men utan vatten blir det ingen mat. Trots dessa allvarliga problem har inte centralregeringen prioriterat denna fråga, säger Enrique Achahui.

Myndighetsföreträdaren Efraín Lupo i distriktet Quiquijana varnar för att den redan svåra situationen kan vara på väg att förvärras ytterligare.

– Undernäringen bland barn ligger på över 50 procent och den kan komma att stiga eftersom skördar går förlorade på grund av klimatförändringar. Vi arbetar med att utveckla nya metoder för att odla och för att lagra vatten, satsar på ekologiska grönsaksodlingar och uppfödning av marsvin som föda, säger Efraín Lupo.

Hans kollega Rosmary Challco säger att plötslig frost och hagelstormar också förstör böndernas odlingar.

– Familjerna förlorar pengar, arbeten och mat. Detta är mycket allvarliga problem för befolkningarna i höglänta områden. Men tyvärr genomförs inga satsningar från regeringen för att förbättra situationen, säger hon besviket. Rosmary Challco menar att en annan viktig fråga är att arbeta för en ökad jämställdhet.

– Vi måste utrota den machokultur som leder till att flickor förhindras att skaffa sig en utbildning och som leder till att de utsätts för könsbaserat våld. Detta för att de ska kunna skaffa sig en yrkesutbildning och kunna försörja sina familjer, säger Rosmary Challco.

För Janed Nina var det just möjligheten att få en utbildning som förändrade hennes och hennes familjs liv. Hennes föräldrar stöttade henne när hon ville satsa på en universitetsutbildning och i dag är hon en utbildad agronom som lyckats öka produktiviteten vid familjens odlingar i distriktet Calca.

– Vi odlar mer än 40 olika sorters grönsaker, vilket har berikat vår diet. Överskottet säljer vi, vilket gett oss inkomster som gjort att vi kunnat utveckla jordbruket vidare, berättar Janed Nina för IPS.

Även hennes två bröder är utbildade agronomer och tillsammans driver syskonen jordbruket – och håller även i utbildningar för andra småbönder.

– Vi erbjuder kvinnliga bönder kurser i ekologiskt jordbruk och tar in lärlingar som är intresserade av att lära sig mer, säger Janed Nina.

Även hon menar att den peruanska regeringen i mycket högre grad borde prioritera de småskaliga jordbruken.

– Vi måste satsa på att ta tillvara på våra resurser, slår Janed Nina fast.