Det är givetvis inte första gången jag besöker Andrum, men det var ett bra tag sedan sist, i samband med en snabb lunch på väg till något helt annat.

Andrum stänger förvisso så pass sent att det rent teoretiskt går att äta middag här, men få planerar nog in sin dejt eller familjekväll på just Andrum.

Jag är här klockan 13, strax efter den allra värsta lunchrusningen. Dock är det även nu gott om folk, trångt, sorligt och närmast lite buffligt. Andrum är en två våningar stor restaurang, med lite skolbespisningskaraktär och många bord, helt utan pynt och textilier.

Väggarna är målade i terrakottanyanser och de stora fönstren vetter ut mot Nordstan.

Det stora problemet med Andrum är egentligen inte bambakänslan. Det skulle mycket väl kunna vara trevligt och avslappnande här, som ju namnet faktiskt antyder. Problemet är att platsen för själva serveringen är för liten. Hela bufféproceduren är en stressande upplevelse. Kön är trång och folk går från olika håll och de krockar och knuffas bland byttorna.

Jag ser fram emot mängder av sallader, pasta, bönor och annat gott, men jag tänker: ”Är detta allt?” och jag går två varv för säkerhets skull. Jag har rafsat åt mig kall blomkålsgryta, marinerade champinjoner, pizzasallad, hummus, Andrums berömda ärtpesto samt motvilligt även lite frukt. I övrigt är det skralt på veganfronten.

Men det finns ju så klart soppa och varmrätter också. Jag får veta att personalen kan värma veganska varianter av varmrätterna om jag vill. Jag tar soppa samt lite ugnsrostade potatisar, betalar och hittar en plats på övervåningen. Jag går ner igen, får min mikrovärmda mat och travar upp igen.

Nu ska jag hugga in på maten. Soppan är en dhal som är den tunnaste dhal jag sett, och då har jag ändå försökt fiska upp linser från botten av behållaren. Jag har glömt att ta med mig sked, så jag bestämmer mig för att dricka upp soppan. Den är ju ändå tunn som en buljong. Smaken är medioker.

Salladstallriken känns som ett mischmasch av dåligt matchade rätter.

Pizzasallad och blomkålsgryta? På min tallrik från köket har jag fått två veganska varmrätter. En masala med kikärtor som faktiskt smakar helt okej och en potatisgratäng som är hela måltidens behållning. Krämig, smakrik och med en fint krispig yta. Men kombinationen masala och potatisgratäng? Jag känner mig förbryllad.

Jag är inte helt begeistrad över helheten. Det finns liknande bufféer i stan som håller betydligt högre kvalitet. Jag kan dock vara riktigt snäll och slänga in ett halvt poäng extra tack vare ambitionen i den fristående menyn, trots att jag inte haft tillfälle att testa den.

Burgare med ärtpesto och panini med sojakött låter ju gott. Facebook har dessutom vittnat om att det mesta i kakdisken är veganskt. Dock ser jag bara veganmärkning på chokladbollarna. Jag är förbryllad. Igen.