Forskning visar att vistelse i grönområden har stor positiv effekt på vår hälsa. Det minskar exempelvis stress och kan bokstavligen rensa hjärnan. Men ju längre sträcka en stadsbo har till naturen desto mindre blir sannolikheten att den beger sig dit.
Vänder man sig till forskningen så visar den på en rad hälsofördelar med nära grönområden. Patrik Grahn, professor i landskapsarkitektur vid SLU har sedan mitten av 80-talet forskat på naturens och grönområdens påverkan på människors hälsa och resultaten visar att det har en påtaglig effekt för att återhämta sig från stress och kunna fokusera sin koncentration. Upplevelsevärden i grönområden som stöder olika typer av rekreation kan sammanfattas i åtta huvudpunkter (se faktaruta) där vissa är svårare att åstadkomma.
– Det som är svårast att skapa är de stora grönområdena där det finns tystnad och rymd, säger han.
Återhämtning för hjärnan
Han förklarar att vi använder oss av en mängd sinnesintryck utöver de fem som vi brukar nämna. Även balans, mjuk beröring som vind mot hud, muskelpositioner, temperaturkänsla och lokomotionssinne (känslan av hur du rör dig i ett rum, reds. anm.) påverkar oss när vi är ute i naturen.
– Besök i naturområden leder till återhämtning från höga stressnivåer men hjälper även en trött hjärna. Vår uppmärksamhetsförmåga kan delas upp i två delar: riktad koncentration, som man exempelvis använder vid kontorsarbete, inte minst vid problemlösning, och spontan uppmärksamhet eller fascination, som exempelvis handlar om att uppfatta prassel i buskar eller en bil som signalerar.
Problemlösning
Vår hjärna kan registrera 11 miljoner informationsbitar per sekund, berättar Patrik Grahn, men vår riktade koncentration kan endast klara att hantera omkring 10–15 stycken per sekund. Rent kognitivt löser vi alltså ett problem i taget. För att klara problemlösning används den riktade uppmärksamheten även till att hålla tillbaka all information som stör: som buller, högar av arbeten man måste ta itu med eller tankar om familjen.
– Om den informationen aggressivt pockar på uppmärksamhet, såsom människoröster, tar det mycket energi. Den kraft att tänka som vi har dräneras snabbt och kan leda till att vi blir glömska, irriterade, sura och ilskna innan vi slutligen riskerar att gå in i väggen.
Därför blir naturen en viktig del i att rensa hjärnan från denna typ av överbelastning.
– Den typ av information som att se blänk i en vattenspegel eller höra fågelkvitter behöver du inte ta beslut om.
Du kan vila i upplevelsen; den bara finns där och hjälper till att bokstavligen rensa hjärnan och gör att man kan reflektera över sin vardag, säger han.
Avståndet är avgörande
Att ha nära till naturen är därför viktigt, det visar mängder av studier. Även avstånden har studerats.
– Fem till tio minuter brukar människor vara villiga att promenera, och hur långt du kommer beror på hur gammal du är och om du har något funktionshinder. Sen inverkar också barriärer som exempelvis en kraftigt trafikerad väg. Man brukar tala om 300 meter som en standard. Men redan efter 100 meter sjunker viljan att ta sig ut och efter 700 meter har den minskat på ett förödande sätt. Är det mer än en kilometer så är det nästan bara de riktiga hurtbullarna som går dit, om det då inte finns många upplevelsevärden som lockar, säger han.
Patrik Grahn vill inte kommentera enskilda fall av nybyggnation, men sprider gärna information om sin forskning så att beslutsfattare ska vara medvetna om vad de beslutar om.
– Det är alltid en avvägning man får göra. Det är bra att ha nära till naturen, samtidigt som man behöver vara vaksam så att inte kärnvärdena i området försvinner.
