Nästan 40 år senare gick en annan man på Göteborgs gator med tankar om att försöka göra tillvaron bättre för män vars livsstil inte riktigt rymdes inom samhällets skapade normer. När Claes Nyström 1989 studerade pedagogik vid Göteborgs universitet tog en vän med honom till en mansgrupp som förde samtal om vad det innebär att vara man. Det gav mersmak och ledde till att Claes under några år blev delaktig i det globala nätverket Re-evaluation counseling som arbetade med co-counseling, på svenska kallat Omvärderande parsamtal. Tanken är att om man turas om att tala och lyssna om vartannat och tillåter varandra att ventilera, kan det skapa en handlingskraft att förändra sitt liv inifrån.

– Så småningom blev jag involverad i parsamtalsarbete för homosexuella här i Göteborg, och ledde en grupp i några år.

Jag reste runt i världen på kurser och lärde mig jättemycket, säger Claes.

Under en kurs i Sheffield 1994 för ledare inom Omvärderande parsamtal träffade Claes David Nijinski, då global ledare för arbetet med homo- och bisexuella män. Nijinski som kände till Claes tidigare musikarbete i Göteborg, kom fram till honom under en lunch och undrade hur det gick med dirigerandet.

– Jag sa att jag inte dirigerade längre. Och så fort jag sagt det väcktes en tanke med en gång. Det är ju en manskör jag ska ha, det ska bli min arena för att föra ut de här tankarna och få män att arbeta med sig själva och mansrollen i samhället.

Så föddes Hellmans drengar, som förutom namnet även förde vidare en själslig inställning från Allan Hellman med mottot att vilja vara ”Sveriges modigaste manskör”.

Jul på Hotell Hellman

Inget med det ruskiga Göteborgsvädret skvallrar om att det endast är några veckor kvar till jul, men inne på Lorensbergsteatern är det en mer välkomnande atmosfär. Den fullsatta salongen bestående av familj, vänner och inbjudna gymnasieelever väntar spänt på Hellmans drengars nya julföreställning ”Hotell Hellman”. När hotellets julunderhållning inte dyker upp anordnar hotelldirektören en talangtävling för att utse nya artister i dess ställe. Detta bäddar för många roliga och starka sångnummer. Största jublet kommer när en av drengarna intar scenen i Britney Spears minimala skoluniform och river av en julig version av Hit me baby one more time med kören dansande till Britneys koreografi.

Claes berättar att en ursprunglig idé när han startade kören var att den skulle vara som samhället, fast tvärtom: en klar gay-majoritet och en minoritet av heterosexuella.

– Då visste jag att de heterosexuella skulle bli ifrågasatta, och att de skulle få försvara det valet inför många.

Joakim Holm är en av de nya medlemmarna i kören. Han har endast varit med några månader, men redan hunnit känna av reaktioner från sin omgivning.

– Det var en avvaktande inställning till en början, speciellt från den äldre generationen, säger han. Men jag har också fått beröm för att jag tagit steget och är uttalat pro-hbtq. Det är inte alla som tycker att det är självklart att ta den stämpeln på sig, det har det varit positiva reaktioner på.

Claes återger hur flera av de heterosexuella medlemmarna i kören har fått försvara sitt val gentemot omgivningen som sagt till dem: ”De är ju bögar i den där kören”. ”Jo jo visst, men för fan, vi ska ju sjunga! Det är ju det vi ska göra”.

– När de sen kommer och ser en föreställning och inser att det finns något mer där, då förstår de istället att det är ju klart att han ville vara med i det här.

Jobbar med mansarbete

Tanken med kören har ända från början varit att den bara är en förevändning för mansarbetet, förklarar Claes. Han berättar att ordet normkritik inte direkt användes inom parsamtal i början av 90-talet. Istället kallade de sin process för mansarbete, och gör det fortfarande.

– Precis i början sjöng vi faktiskt ingenting utan gjorde bara övningar. Själva det inre arbetet i gruppen utgår från omvärderande parsamtal och sker i så kallade stödgrupper. Vi åker på körhelger några gånger per år och då sätter vi av tid till det här arbetet. Man delas upp i grupper på 5–6 personer där en efter en får prata på utsatt tid om precis vad den vill medan de andra lyssnar.

Han förklarar vidare att en bärande tanke med omvärderande parsamtal är att vi alla är förtryckta och även förtryckare. Män förtrycker kvinnor vare sig de vet om det eller inte, och män är i sin tur ibland förtryckta i rollen som arbetare, att ha mindre pengar, eller på grund av sin sexuella läggning. Parsamtalen är då ett sätt att mötas kring sitt förtryck och försöka hantera det.

Marcus Herz är docent i socialt arbete vid Malmö universitet, och har forskat på socialt arbete i relation till makt, kön och etnicitet.

– Jag tror att mäns relationer av tradition har baserats på andra värden än kvinnors, exempelvis arbete eller fritidssysselsättningar som idrott. Skillnaderna som har synliggjorts hänger bland annat ihop med synen på maskulinitet – föreställningar om att män inte bör eller kan prata om känslor, vilket reproducerats både på en individuell och strukturell nivå.

Att just känslor kommer fram i körens samtal är en viktig del, menar Claes. Deras gruppsamtal avslutas alltid med så kallade uppskattningsrundor som går ut på att varje deltagare får säga: ”Jag uppskattar dig för att …”. När rundan är över brukar alla vara helt tagna.

– Den bärande tanken är att om män får lov att vara mer mänskliga och mindre traditionellt manliga, så blir det bättre för alla män, och i förlängningen blir det då också bättre för alla kvinnor och barn. Vi lyfter ofta i våra samtal sådant som man i allmänhet inte pratar om. I bästa fall leder det till att vi bryter isoleringar som sedan manifesterar sig i våra framträdanden och då ser vi också att det händer något med publiken.

Nå ut till gymnasieelever

När det blir paus i föreställningen hör jag flera ungdomar prata upprymt över det de sett. Några av dem börjar nynna på en sång vi just hört: ”Midnight rules, midnight rules”, sjunger de om och om igen och verkar njuta i fulla drag av föreställningen. Drengarna har på vägen mot hotellets julshow berättat en historia om önskad acceptans från sin omgivning. När hotelldirektören i ett känslosamt samtal inte riktigt når fram till sin far på telefon, är det istället vännerna på hotellet som tar familjens plats. Det är historier om män som utmanar de normer vi vant oss vid utanför teaterns väggar.

Claes berättar att han ofta funderar på hur kören kan nå ut till en bredare publik än den som vanligen besöker deras shower.

– Jag vill så gärna nå ut till gymnasieelever, och därför var det så roligt med den här unga publiken, att de tog det som de gjorde, säger Claes dagen efter föreställningen. Något jag skulle vilja göra är att sätta ihop en heldag för elever, där en del av dagen skulle bestå av diskussioner kring genus, och att de sedan på kvällen skulle bli bjudna att se en av våra föreställningar.

Kampanjen #metoo har under hösten 2017 satt en spotlight på hur män förtrycker kvinnor. Lyckligtvis visade en undersökning från Novus som gjordes nu i november, att cirka 70 procent av både män och kvinnor tror på förändring efter #metoo-uppropen.

– Metoo är ett under och det kan vara en möjlighet och jag hoppas väldigt mycket på det, säger Claes. Jag önskar också att det kommer stärka kvinnor att stå för att dessa saker har hänt, och det tydliggör beteenden som vi män ibland inte varit medvetna om.

Undersökningen från Novus visade dock samtidigt att 81 procent av de tillfrågade ansåg att uppropet inte har påverkat dem eller deras beteende.

Docent Marcus Herz menar att det viktiga är att vi lägger mer fokus på hur vi kan förändra de strukturella förutsättningarna för vårt agerande och hur vi reproducerar uppfattningen om kön; för att vi ska kunna uppnå en långvarig förändring.

– Jag tror att det som behövs är att det hamnar i ens egen verklighet, att det gäller någon man känner eller något som är personligt, säger Claes.

Men förändring kan också komma av att man börjar umgås i nya sammanhang. Vilket blivit tydligt för nytillkomna Drengen Joakim Holm.

– För mig som hetero är det berikande att komma nära andra människor, som ses som avvikande från normerna i samhället. Det går inte riktigt att läsa sig till, utan det måste upplevas, och det är så påtagligt här. Det är en speciell värme inom den här gruppen, säger han.

Påverka genom känslor

Claes menar att arbetet med att försöka ändra normer har varit en drivkraft i kören genom åren, samtidigt som de har velat göra det på sitt sätt, genom sång och underhållning.

– Man kan ändra normer med undervisning och lagar, men jag tror att den snabbaste vägen är när man når folks känslor, och det tänker jag är vår grej med kören. Det är viktigt att vi får folk att skratta men också att det bottnar i ett allvar. Det både gråts och skrattas bra i vår publik, och precis så vill jag ha det.

I showens slutnummer har hotellet förvandlats till Betlehem och ett ordentligt skratt ljuder i salongen när det visar sig att sjökaptenens välväxte son valts ut att gestalta Jesusbarnet.

När så Drengarna bugar och tar emot publikens uppskattning, är det en äldre vithårig kvinna lite längre fram som fångar min blick. Hon applåderar inte bara först utan störst, och ser riktigt tagen ut när hon höjer sina händer och applåderar över huvudet, sådär som adrenalinstinna höjdhoppare ibland gör. Entusiasmen sprider sig, först till de runt omkring tills det sedan också når Drengarna uppe på scenen.

– Jag säger ofta att när vi sjunger för en publik så händer det något med dem, förklarar Claes. Vi sår frön som människor förhoppningsvis sedan tar med sig ut och för vidare i sitt eget nätverk.

Text: Daniel Kämäräinen