Bland tusentals koranskolor runtom i Senegal finns det en sort som har orsakat mycket lidande och till och med död bland elever mellan fem och femton år. Det handlar om en oreglerad typ av så kallad skola där tvång, våld och misär är vardag och verklighet. Att människor som kallar sig själva för koranlärare fortfarande kan driva sådana ”skolor” – det har Human rights watch kritiserat även i tidigare rapporter under årens lopp.

Parallellt har regeringstjänstemän länge sagt att de ska ta itu med problemen, inte minst Senegals nuvarande president, Macky Sall. Han har till exempel försökt att ”få bort barnen från gatorna” i huvudstaden Dakar med hjälp av två insatser under 2016 och 2018. Men läget för tusentals utsatta barn där och runtom i landet fortsätter ändå att vara mycket illa.

Över 100 000 koranelever i Senegal blir tvingade av sina koranlärare att tigga dagligen, enligt Human rights watch. Tusentals av dem lever i extrem och våldsam misär där de varken får tillräckligt med mat eller medicinsk vård och dödsfall har inträffat på grund av detta.

Enorma missförhållanden

I rapporten There is enormous suffering – Serious abuses against talibé children, 2017–2018 (talibé betyder koranelev, red anm), har 88 nuvarande och tidigare koranelever intervjuats. Även koranlärare, socialarbetare, myndighetspersoner och till exempel barnrättsexperter. Över 150 personer har fått ge sin bild av en högst alarmerande situation som fortgår i åtminstone åtta av Senegals fjorton regioner.

Ett av vittnesmålen i rapporten kommer från en nioårig pojke som lyckades rymma från den här typen av skola. Om han inte kunde komma ihåg verser från Koranen utantill eller inte hade tiggt ihop tillräckligt med pengar, kunde han bli så slagen att han trodde att han skulle dö.

Här finns också berättelser om kedjade, fängslade och fastbundna barn, om barn som piskats med elkablar och även blivit utsatta för sexuella övergrepp. Human rights watch konstaterar i rapporten att de senegalesiska myndigheternas insatser för att skydda barnen fortfarande är klart otillräckliga.

Rädd för att berätta

Någon som har sett de här problemen på nära håll är musikern Dominique Mbaye. Han bor i Stockholm men åker ofta till sitt gamla hemland Senegal. För några år sedan var han på besök hos en släkting i Dakar. Dit brukade några gatubarn komma för att få något att äta. Det var pojkar som såg ut att vara mellan fem och nio år gamla.

Barnen berättade först inte så mycket om sig själva, de verkade rädda och väldigt hungriga. Men Dominque Mbaye förstod på deras språk och dialekt att de från början troligtvis kom från olika delar av den senegalesiska landsbygden:

– En dag när vi gav pojkarna mat upptäckte jag plötsligt hur en av dem hade långa, röda märken på ryggen. Lite senare vågade han berätta för mig hur de blev misshandlade och tvingade till att tigga.

Det visade sig att de sju barnen bodde på samma ställe – hos en man som drev koranskola i Dakar. Samtliga av dem kom från fattiga familjer med många barn. Koranläraren hade lovat deras föräldrar att ge de här pojkarna en bra start i livet med utbildning i huvudstaden. Föräldrarna lämnade dem tacksamt till honom. De såg ingen framtid för barnen i sina av klimatkrisen drabbade byar med vattenbrist.

Men istället för att ge de här pojkarna mat och en utbildning att bygga vidare på, tvingade mannen barnen att tigga ihop pengar åt honom. Det var det som han levde på.

– Jag och några vänner till mig besökte mannen i hans hus, berättar Dominique. Vi sa att vi skulle polisanmäla honom och då kunde vi ta med oss barnen.

Nytt liv i liten by

Flera år tidigare hade Dominique varit volontär på den italienska ön Lampedusa, dit många båtflyktingar anländ de senaste åren. Då kom han i kontakt med en man från en liten by i norra Senegal, Diawartou. Han följde med dit och fick se hur klimatkrisen drabbat den här och kringliggande byar hårt. Odlingar av grödor och boskap hade dött i torkan.

– Då förstod jag varför människor också härifrån satte sig i skrangliga och livsfarliga båtar på Medelhavet. Vem och vad kan överleva utan vatten?

Dominique Mbaye tog sina sparpengar på 20 000 svenska kronor och gav dem till befolkningen i Diawartou. De valde att använda pengarna till att börja borra efter vatten. Inom ett år kunde invånarna odla grönsaker och frukt igen som de kunde sälja på en marknad i området och få inkomster för. Det gav dem också möjlighet att bygga och starta en skola.

Viktigt engagemang

Och det var till byn Diawartou som Dominique tog med sig barnen som hamnat hos den misshandlande koranläraren.

– Jag och mina vänner lyckades att hitta barnens föräldrar efter en hel del letande och berättade för dem om vad som hade hänt. Alla är glada idag för att barnen har fått ett bra liv i Diawartou.

Dominique Mbaye ser att myndigheternas insatser mot koranskolor som våldför sig på barn har resulterat i framför allt en sak:

– De misshandlade och tiggande barnen syns inte i lika ofta längre vid de största turiststråken i Dakar. Men problemen fortsätter i andra delar, konstaterar både Dominique Mbaye och Human rights watch.