DEBATT Miljöpartiet är i svår kris. Regeringsmedverkan har inte lett till de framgångar många väljare hoppades på. Istället har den satt fokus på partiets stora brister. Miljöpartiet har inte levererat gröna resultat i regeringen och lider dessutom av toppstyrning och idétorka.
Krisen har skapat ett grupptänkande där man skyr kritik. Under flera år har medlemmar uppmanat partistyrelsen att starta fungerande debattforum för medlemmarna, men mycket lite har hänt. Flera försök till nätverk har startats på Facebook, även organiserade forum där gräsrötter har byggt broar till forskning i framkant, men de har fått minimalt stöd av ledningen.
I brist på väl fungerande debattforum inom partiet utvecklas nu en fristående debatt i Grön omstart, ett växande nätverk av aktiva miljöpartister, gröna väljare och sympatisörer som anser att partiet behöver en gedigen omstart för att nå politisk och social förändring. Nätverket arbetar efter principerna öppenhet, delaktighet och transparens.
Grön omstart menar att ett politiskt parti utan interndebatt får allvarliga problem. Medlemmar som inte kan påverka tappar intresset och nya idéer och förslag får svårare att nå de beslutande organen. Däremot frodas envägskommunikation. Dagen före brunkolsbeslutet fick ordförandena i kommunavdelningarna meddelanden om att inte debattera före presskonferensen. Enligt uppgift fick riksdagsledamöterna inte heller yrka på något annat beslut än det regeringen föreslog.
Det är allvarligt när ett politiskt parti inte stöder en fungerande interndemokrati. Ska medlemmar kunna ta ställning till vart partiet ska färdas behöver de information i god tid före beslut. Miljöpartiet blir alltmer slutet och därmed blir politiken på sikt idélös. Dessutom har många börjat tvivla på att partiledningen gör allt de kan för att följa kongressens beslut på flera viktiga punkter.
En bidragande orsak till missnöjet var att riksdagsledamöterna Carl Schlyter fråntogs sina uppdrag i riksdagsgruppen på grund av att de inte till 100 procent röstade efter den nya partilinjen utan efter partiprogrammet och sitt samvete. Då lämnade även Annika Lillemets och Jabar Amin sina uppdrag i solidaritet.
Partitoppens disciplineringston i media i våras ska ses mot den bakgrunden, liksom den snabbt växande Facebookgruppen Grön omstart, som samlat över 1 100 medlemmar och sympatisörer. Vi är oroade över konsekvenserna av ett parti med lågt i tak och bristande idédiskussion. Kortsiktigt faller MP i opinionen men långsiktigt kan skadan bli än värre. Utan ett stort förtroende och fler engagerade medlemmar blir det svårt att uppnå gröna förändringar.
I regeringen har MP bidragit till en del framsteg när det gäller internationella miljöavtal, det klimatpolitiska ramverket, fler naturreservat med mera. Skyddet av Ojnareskogen och stoppet för vapenexport till Saudiarabien uppskattades av medlemmarna.
Men utvecklingen har snabbt gått åt fel håll i många av miljöpartiets hjärtefrågor – försäljningen av brunkolsgruvorna, den hårda åtstramningen av flyktingpolitiken och värdlandsavtalet med Nato är några uppmärksammade exempel. Men lika illa är avsaknaden av förslag för minskad arbetstid, grundtrygghet för alla utanför a-kassa och sjukförsäkring eller en socialt hållbar ekonomisk politik
Tankesmedjan Grön Omstart kommer att arbeta med en grön agenda inom områden där idédebatten har kvävts. Vår önskan är att partistyrelse, språkrör och riksdagsgrupp sträcker ut en hand och möter fler av partiets medlemmar och sympatisörer.
Miljöpartiet behöver en grön omstart för att återvinna kontakten med sin ideologiska kompassriktning. Framför allt behöver partiet återerövrar sin forna vilja att främja den interna demokratin. Det är så en delaktig grön samhällsutveckling börjar. Ska ett politiskt parti verka för demokrati i ett helt samhälle krävs det att den egna organisationen föregår med gott exempel.
