I halvtorra områden i nordöstra Brasilien är torra slätter fulla av blomstrande kaktusar och inhemska grödor som traditionellt odlas av lokalbefolkningen.

På sin gård på i Canudos i delstaten Bahia odlar João Afonso Almeida grönsaker, hirs, passionsfrukt, palmträd, citrusfrukter och foderväxter.

Jorden är torr och dammig här i Caatinga, ett torrt landskap bestående av ökenmark och snårskog, där torrperioderna kan pågå i flera år och sedan varvas med nederbörd på mellan 200 och 800 millimeter årligen och stor avdunstning.

Tack vare enkla metoder för att tillvarata regnvatten har João Afonso Almeida lyckats hitta sätt att leva i balans med ekosystemet.

Han visar upp en vattentank som installerats med hjälp av det regionala jordbruksinstitutet IRPAA som tillsammans med mängder av organisationer är en del av rörelsen ASA i Brasiliens halvtorra östra region.

Enligt ASA har en miljon jordbruksfamiljer endast tillgång till 4,2 procent av den odlingsbara jorden i regionen medan stora jordbruksföretag har odlingar på 38 procent av marken i dessa områden.

– Vattnet samlas i tanken som har en kapacitet att lagra 52 000 liter. Vi använder det för bevattning. Det ger en inkomst till familjerna, säger João Afonso Almeida.

För hushållens egen vattenanvändning finns det en tank på 16 000 liter för regnvatten som samlas in från hustaket genom regnvatten och rör.

ASA har installerat en miljon vattentankar för familjer, och ytterligare en kvarts miljon som används av småjordbruk i den halvtorra regionen i nordöstra Brasilien.

João Afonso Almeida använder ett bevattningssystem för sina citrusträd som genom smala rör bevattnar rötterna utan att vatten går till spillo. Han har också valt att odla inhemska grödor från Caatinga som anpassar sig naturligt till det lokala klimatet och jordmånen.

– Produktionen har förbättrats avsevärt, vi arbetar mindre och får bättre resultat. Samtidigt bevarar vi ekosystemet i Caatinga, säger han.

Förr brukade torka leda till dödsfall i regionen. Mellan 1979 och 1983 dog uppemot en miljon människor till följd av torka som även ledde till en massutvandring till de stora städerna.

– Gården ligger långt från någon vattenkälla. Förr var vi tvungna att gå två till tre kilometer och ge oss av tidigt med hinkar, minns João Afonso Almeida.

Fortfarande förekommer torka men dessa perioder leder inte längre till dödsfall bland jordbrukare i Brasiliens nordöstra region, där omkring 23 miljoner av landets befolkning på 208 miljoner bor.

Det är tack vare strategin som går ut på en anpassning till det halvtorra klimatet, något som bland andra ASA arbetar för att främja.

Detta i motsats till hur det fungerade tidigare när aktörer utnyttjade torkan för att ta ut höga avgifter vid distribution av vatten med lastbilar.

– Att leva i samklang med ekosystemet är något helt naturligt som förekommer över hela världen. Inuiterna har hittat sätt att leva i det iskalla arktiska klimatet och tuareger i ökenklimat. Det vi har gjort är helt enkelt att läsa av naturen. Vi har sett hur växter kan överleva i åtta månader utan regn och hur djur anpassar sig till torka och dragit slutsatser om hur människor kan göra, säger Harold Schistek, ordförande för IRPAA.

Det handlar om att ta hänsyn till ekosystemen och återgå till traditionella jordbruksmetoder som att lagra vatten, fröer och foder för att på det sättet vara förberedd på torka.

João Afonso Almeida är medlem i jordbrukskooperativet Coopercuc som består av familjejordbruk i kommunerna Canudos och Curaçá i delstaten Bahia.

Kooperativet tillverkar bland annat sylt av frukter från Caatinga. medlemmarna skördar frukter för hand och producerar varor med tanke på hållbarhet, fria från jordbrukskemikalier.

Produkterna säljs i stora städer i Brasilien och exporteras till Frankrike och Österrike.

– Detta visar att det är möjligt att leva med god livskvalitet i den halvtorra regionen, säger kooperativets vice ordförande José Edimilson Alves till IPS.