Föreställningen länkar samman flera hundra år gamla kärlekssånger med dagens textmeddelanden från stalkers och kvinnomisshandlare. På vilket sätt hör de ihop?

– Kärlekssångerna använder exakt samma strategier som stalkers och kvinnomisshandlare gör. Genom att intervjua psykologer och göra enkätundersökningar med överlevare har jag fått detta bekräftat. Och strategierna är bland annat att aldrig acceptera inte ett nej, att utesluta alternativen rädsla, sorg, vänlighet eller ointresse, att hota att ta ditt liv och säg att det är hennes önskan, och våld eller hot om våld.

Du har studerat de texter som kallas elisabethanska kärlekssånger. Hur kommer det sig att du gett dig i kast med dessa?

– Jag har umgåtts med de här sångerna i 40 år. Jag har både sjungit dem och lärt ut dem, gjort en doktorsavhandling på dem och till slut ett fristående forskningsprojekt med stöd av Vetenskapsrådet. När jag umgicks tätt med en god vän som råkat ut för en stalker insåg jag att det är ju exakt samma sak! Det kändes både självklart och helt nytt. Ingen har sett på de här sångerna på det viset tidigare. Då kände jag ännu inte till underavdelningen ”den komiska våldtäkten”. Efter att ha umgåtts med även de sångerna, tycker jag det är hög tid att erkänna att även genren tidig musik utmanar vår syn på människors likavärde.

Efter söndagens föreställning kommer ni även arrangera ett publiksamtal. Vad kommer det innebära?

– Vi får väl se vad folk vill fråga, helt enkelt. De ska få kvalificerade svar i och med att det finns en inbjuden panel som består av psykolog Ulf Axberg, med erfarenhet av behandling av våld i nära relation, professor Christopher R Wilson som är tidig musik-expert från England, vår regissör Gunilla Gårdfeldt och jag själv som också fungerar som moderator.