Allt fler fattiga människor flyttar in till världens städer i takt med att åkermarker utarmas. Effekterna av klimatförändringarna förvärras på grund av konflikter och bristande tillgång på både mat och arbeten. Inom bara 13 års tid beräknas fem miljarder människor bo i städer. FN-organet UNCCD beräknar att den urbana befolkningen i världen kommer att ha fördubblats till 2030, räknat från 2000.

Snabbast går urbaniseringen i Afrika och framför allt i Asien. Det slår UNCCD fast i sin senaste årsrapport Global land outlook, som lanserades för ett par veckor sedan.

I Asien väntas 56 procent av befolkningen bo i städer 2050. I Kina bodde hälften av befolkningen i städer redan 2012, medan Indien beräknas nå dit 2050. Det är en omvälvande process för båda dessa giganter, då ländernas befolkningar tidigare främst levt på landsbygden. Den ekonomiska övergången till mer urbana samhällen väntas bidra till att ytterligare stärka ländernas ekonomier. Men vid sidan av den snabba tillväxtmotor som ländernas städer utgör lever fortfarande många undernärda människor på landsbygden.

FNs livsmedelsorgan FAO meddelade häromveckan i sin nya årsrapport att antalet undernärda i världen ökade med 38 miljoner människor under förra året – till sammanlagt 815 miljoner. Ökningen hänger enligt FAO samman med att fler konflikter rasar i världen och att situationen ytterligare förvärrats av klimatrelaterade katastrofer. Studier har samtidigt visat att båda dessa fenomen hänger samman, och dessutom är dessa de främsta drivkrafterna bakom den ökande migrationen i världen.

När små jordbrukare inte längre klarar att försörja sig väljer många att i stället bege sig in till städerna, där de blir ytterligare en del av de många miljontals konsumenterna. Från att tidigare ha producerat sin egen mat, medan det eventuella överskottet sedan sålts, flyttar många in till en annan ekonomisk struktur där tillgången på kontanter blir avgörande för tillgången på mat.

Studier har visat att fattiga familjer i städer i utvecklingsländer tvingas lägga mer än hälften av sina inkomster på inköp av mat.

Och även om mat alltid finns tillgänglig i städerna tvingas allt fler fattiga familjer i städerna att arbeta hårt för att få mat på bordet. Det är dessutom de fattigaste som drabbas hårdast när priserna stiger på vissa basvaror, som i högre grad importeras från andra delar av världen.

För dem som lever precis på marginalen kan en sjukdom eller behovet av att arrangera ett bröllop slå mycket hårt mot ekonomin och bana väg för undernäring och en hämmad tillväxt för de små barnen.

Ett exempel på detta är Sunita Behera. Hon berättar att hennes man och tre barn kom till den indiska megastaden Delhi i samband med att hennes man fått arbete på ett stort arenabygge för sju år sedan. Familjen hade då råd med fisk eller kött en gång i veckan, resten av tiden åt de i stället grönsaker och linser – som är en verklig basvara i Indien och brukar kallas för den fattiges kött på grund av dess höga proteininnehåll.

Med tiden började dock priset på linser att stiga, eftersom varan i högre grad började importeras på grund av den höga efterfrågan. Framåt 2014 var Sunita Behera tvungen att börja dryga ut linserna med risstärkelse.

Året därpå föll hennes man från en byggställning och skadade sig så illa att han inte kunde arbeta på flera månader. Sunita Behera arbetade då som hembiträde, men samtidigt hade priset på linser stigit ytterligare och familjen tvingades nu gå över till att äta bara ris och potatis.

Under de senaste decennierna har Indiens stadsbefolkning ökat från 217 miljoner till dagens 377 miljoner. År 2013 beräknas den siffran uppgå till hela 600 miljoner invånare i städerna.

Samtidigt som städerna i världen fortsätter att växa befolkningsmässigt, så brer de även ut sig över nya områden som ofta är bördiga åkermarker.

Indiska experter påpekar att den ökande satsning på industrier och gruvdrift som pågår i landet redan nu påverkar tillgången till mat för landets fattigaste invånare.

När åkermarker går förlorade kan matimport bli lösningen, men det är samtidigt något som i första hand drabbar de fattiga i städerna, som tvingas betala mer för maten.