Vad har de som kommer till Hagakyrkan att vänta sig? – En fantastiskt fin klang. Svensk folkmusik. Vi har samlat vad kvinnor förr i tiden kan ha sjungit. Det finns en vävarvisa, vallvisor, vaggvisor, kärleksvisor, koraler, lockrop på korna och skrämma-björnen-visor. Även visor som är ganska nyfödda, av kvinnor i och nära kören. Jag har skrivit arrangemangen, och programmet i sin helhet har vuxit fram tillsammans med körsångarna och vår fiolspelerska Mia Marin.

Ni framför och för fram kvinnors musik. Berätta mer! – Vi har två projektidéer som ligger fram-åt i tiden. En där vi vill hitta musik skriven av kvinnor i kloster under renässansen och tidig barock. Kvinnors musik har inte utgivits på samma sätt som mäns musik så det känns jätteviktigt att den får klinga igen. Ett annat projekt är att bjuda in kvinnliga musiker och sångare som har kommit hit som flyktingar och sjunga tillsammans med dem, utbyta musik och förhoppingsvis utforma ett konsertprogram tillsammans.

Kören kom till för 20 år sen. Vilka är de stora skillnaderna mellan nu och då? – Jag är tjugo år äldre och en del av sångarna har varit med sen innan sekelskiftet. Det finns en kollektiv erfarenhet och kunskap som bor i kören. Men då var allting nytt. Jag hade ingen erfarenhet av damkörsrepertoar för det fick man inte med sig från musikhögskolan. Så det har varit ett arbete med att samla material. Först var det klassisk damkörsmusik, men redan tidigt började vi göra beställningar av tonsättare, och från 2003 har vi jobbat mycket med svensk folkmusik och utvecklat vårt eget material.