Argentinas eldistribution är formad av en energipolitisk sektor som är anfrätt av korruption och politisk klåfingrighet. Efter landets förödande ekonomiska kris i början av 2000-talet upptogs tillgång till el i det subventionspaket som tillsammans med transport och tillgång till vatten blev en bärande del av vänsterpresidenterna Néstor Kirchners och Cristina Fernandez politik.

Subventionspolitiken var långt ifrån fläckfri men dess uttalade syfte var att tillhandahålla el och vatten som låginkomsttagare som just halats upp från ekonomiska ruiner skulle ha råd med.

Den nuvarande IMF-uppbackade presidenten Mauricio Macris har valt en annan väg och satt punkt för subventionspolitiken, något som inneburit att priser på vatten, el och gas till matlagning skjutit i höjderna. Stödet för Macri har dalat betänkligt på sistone, inte bara till följd av prishöjningar och ett djupt oroväckande ekonomiskt läge – även arbetslösheten uppvisar de högsta siffrorna på över tio år och att behöva tampas med ett historiskt förödande strömavbrott är knappast välkommet för regeringen.

Globala utmaningar

Problem av det här slaget – där upp emot 50 miljoner invånare i fyra länder samtidigt upplever ett strömavbrott – är något vi kan förvänta oss fler fall av i framtiden, varnar klimatforskare. Korruption och vanskötsel av vattenkraftverk och eldistributionscentraler är en utmaning – värmeböljor som orsakar skogsbränder och utgör hälsomässiga faror för djur, ekologi och människor, och innebär stora påfrestningar för eldistributionen, är en annan.

I en rapport i Journal of Applied Meteorology and Climatology 2006 konstaterade klimatforskaren Katharine Hayhoe vid Texas Tech University att det varmare klimatets växande beroende av luftkonditioneringsapparater bildar ett slags ”perfekt storm” som i slutändan kan fälla krokben för dagens eldistributionsteknik.

Planetens norra hemisfär i stort står för de största koldioxidutsläppen och konsumerar mest energi, och promenerar i rask takt rakt in i en självförvållad återvändsgränd, enligt meteorologer vid National Weather Service vid State College Pennsylvania och Pennsylvania State University, som kartlagt förändrade värmeböljor mellan 1979 och 2010.

En modernisering av energidistributionen för att minska dess utsatthet vid överkonsumtion och systemfel är också lättare sagt än gjort med tanke på att den förutspådda ökningen av elektricitetskonsumtion förväntas öka med 80 procent mellan 2008 och 2035, enligt siffror från Internationella energirådet.

Strömavbrott längs vägen till förnybart

År 2025 är tanken att Argentina ska hämta en femtedel av sin energi från förnybara källor, ett mål som fått landets inflytelserika naturgassektor att se rött. Amerikanska intressen står på spel och med stigande osäkerhet när det gäller Argentinas anseende på eldistributionsmarknaden kan många investerare få kalla fötter.

I den enda provins som klarade sig någorlunda helskinnat undan det historiska strömavbrottets mörker håller emellertid den argentinska – och sydamerikanska – energipolitiska balansen på att tippa över – till Kinas fördel. I Patagonien, närmare Antarktis än Buenos Aires, utnyttjar regimen i Peking Argentinas ekonomiska kris och regionens för politiker behagliga medieskugga för att etablera sig.

Megainfrastrukturprojektet ifråga – en tvillingdamm längs med Santa Cruzfloden – är än så länge visserligen mer verklighet på ritbordet än i verkligheten, men skeletten till betongmammutarna har redan rests som den hoppfulla framtidens vakttorn. Projektet väntas i slutändan kosta närmare 50 miljarder kronor och är Argentinas första vattenkraftsbygge på ett kvartssekel och ett projekt som genomförs trots massiva protester från miljörörelsen som ser just dammar som spikar i Patagoniens ekologiska kista. Utan ekonomisk finansiering från Kina hade bygget troligen heller aldrig blivit av.

Kinas etablering i Argentina har heller inte skett över en natt. President Macris föregångare – Néstor Kirchner och Cristina Fernández – knöt allt tätare band till Kina samtidigt som relationerna till USA försämrades.

Väst eller öst – eller miljön?

Macri har visserligen vandrat långa sträckor för att reparera kamratskapet med Vita huset, och kritiserades hårt för att tillsammans med dåvarande USA-presidenten Barack Obama hedra militärdiktaturens offer med en blomsterkrans (en gest som mottogs som en spottloska i ansiktet på anhöriga och offer till den USA-stödda juntan). Men Macri har varken lyxen eller räkenskaperna att kunna välja bort de välkomna miljarderna från Peking.

Att det kinesiskstatliga bolaget Gezhouba nu bygger ett kraftverk med kapacitet på 1,3 gigawatt och namnger sin damm till minne av den framlidne vänsterpresidenten Néstor Kirchner är en smärre politisk förödmjukelse som Macri tvingas svälja med ett leende.

Huruvida det industriella vrålet från Patagoniens dammonument kommer störa regionens viktigaste inkomstkälla – glaciärturismen – är en fråga som bara framtiden vet svaret på. En annan fråga är huruvida det är tänkt att vattenkraft kommer knuffa Argentina i en mer hållbar energipolitisk riktning.

– Energitillgång är centralt för ett land, och utan el kan ett land inte utvecklas, sa Mauricio Macri i ett tal i samband med ett studiebesök vid det patagoniska dammbygget den 15 januari tidigare i år.

Ett halvår senare – på dagen – släcktes lamporna i Argentina till följd av landets mest omfattande och förödande strömavbrott någonsin.