ÄNTLIGEN midsommar! Äntligen går vi in i semestertider. Hur många gånger har du som har arbete på sista tiden hamnat i diskussioner om den efterlängtade semestern? Hur långt det är kvar till den, hur lång den är, vad du ska göra och inte minst hur skönt det ska bli. Det är nästan så en kan tro att vi lever för att vara lediga. Som om de där jobbiga morgnarna och långa arbetsdagarna egentligen inte är meningen med livet.
För visst är det konstigt att så många av oss mest av allt längtar efter ledigheten (och om en inte gör det så förväntas en i alla fall säga att en gör det). Samtidigt som politikerna gör allt för att skapa mer jobb med motiveringen att folk mår dåligt av gå och vara just lediga.
Alla verksamheter – privata, offentliga, ideella och kooperativa försöker effektivisera det de gör. Få mer gjort med mindre insats. Men våra politiker gör precis tvärtom. De gör allt de kan för skapa mer jobb. Det är servicejobb, gröna jobb, jobb i offentlig sektor, tillväxtjobb och så vidare.
Men när de misslyckas så låter de misslyckandet gå ut över dem som är utan det där arbetet som aldrig skapades. De som egentligen borde kunna vara lediga hela året och använda sin ledighet till något som de trivs med. Kanske starta en mindre verksamhet, kanske ägna mer tid åt barnen eller föräldrarna, kanske något kulturellt, kanske hjälpa den lokala idrottsklubben eller kanske fördjupa sig i livets filosofiska frågor. Just de som egentligen borde ha mest tid att ta del av livets goda, ska straffas för att politikerna inte lyckas med den absurda idén att skapa mer jobb.
Medan de goda medborgarna, de med fast heltidsanställning och god lön, går på semester fortsätter trakasserierna av dem som står utanför. Trakasserier vars enda egentliga syfte är att skrämma folk från arbetslöshet, sjukskrivning och annat som inte bidrar till statskassan. Som arbetslös får du aldrig semester, du ska söka jobb, vara tillgänglig och fylla i aktivitetsrapporten 52 veckor om året. Som sjukskriven får du inte åka till vilket land du vill utan speciellt tillstånd från försäkringskassan. Som student har du ingen inkomst om du inte lyckas fixa ett jobba över sommaren eller går sommarkurser. Är du timarbetande, springvikarie eller annan del av prekariatet kan du knappt ens stänga av telefonen på natten. Du måste alltid vara beredd att svara snabbast på det där jobberbjudandet som kan vara borta efter fem minuter. Detsamma gäller många egenföretagare, inte minst frilansare och konsulter.
I takt med att idén om arbete åt alla har totalhavererat har den ersatts med maximal otrygghet för dem som inte tar jobben som inte finns. Samtidigt öser staten bidrag över de goda medborgarna i form av skattelättnader såsom Rut, Rot, räntebidrag och allt vad det heter.
Med piska och morot ska så många som möjligt hållas borta från ledighetens lättja, oavsett vilken möjlighet de egentligen har att bli en del av ”arbetsgemenskapen”. Den enda ledighet vi får längta efter är semestern. Semestern, ja den till och med ska du längta efter – om du är en av de utvalda som slipper ägna juli åt en meningslös sysselsättningsåtgärd eller till att söka jobb som inte finns.
