Världsfacket Itucs senaste rapport visar att världen förblir en ojämlik punkt i universum när det gäller situationen för fackliga företrädare och arbetstagare. Och länder från samtliga kontinenter utom Nordamerika och Oceanien finns representerade på tio-i-topplistan över de värsta för fackligt aktiva:

Från Afrika återfinns Algeriet och Zimbabwe, från Asien ser vi Bangladesh, Filippinerna och Kazakstan, Europa representeras av Turkiet medan Saudiarabien ser till så att Mellanöstern inte glöms bort. På andra sidan Atlanten, från Central- och Sydamerika, kvalar även Brasilien, Colombia och Guatemala in.

Olyckor, strejker och arresteringar i Turkiet

Nya på listan för i år och som utmärkte sig negativt under 2018 är Brasilien och Zimbabwe:

– Fackliga aktivister står i frontlinjen i kampen för demokratiska rättigheter, säger Sharan Burrow, generalsekreterare för Ituc, i ett uttalande.

I Turkiet har det senaste året kantats av svårigheter på arbetsfronten. Bland annat har poliser systematiskt gripit anställda vid Goodyears däckfabrik i de nordvästra delarna av landet och tidigare i våras förolyckades över 50 personer vid ett flygplatsbygge. En tragisk arbetsplatsolycka som följdes upp av en utbredd strejk som polisen besvarade med massarresteringar av 400 byggarbetare.

Colombia – värst i klassen

Förutom arresteringar och direkta trakasserier har ny teknik i form av digitala plattformar och lösa relationer gjort det enklare för arbetsgivare att undslippa sitt ansvar och ingångna avtal ­– och till och med betala ut minimilöner.

Överlag anses situationen vara värst i Colombia där 34 fackligt aktiva mördades under fjolåret. Colombia har i decennier – och såväl i fredstid som under år av blodigt inbördeskrig – varit ett land där ojämlikheten förblir utbredd och fackliga rättigheter åsidosätts för större politiska intressen.

December 2018 markerade hundraårsdagen av bananarbetarstrejken vid United Fruit Companys (numera Chiquita) plantager och som bemöttes av eldgivning och en massaker på uppemot 3 000 strejkande arbetare.

”Sverige måste markera”

Världsfacket Itucs nya siffror är skäl nog för aktiva åtgärder från västvärlden och Sverige, menar företrädare från Saco, TCO, LO och Union to Union i en debattartikel i Omvärlden. I egenskap av internationell arbetspartner och biståndsgivare ”måste [Sverige] markera vikten av en stark, global fackföreningsrörelse”.

– Människor kan förbättra sina villkor och uppnå riktiga levnadslöner först när de samarbetar och organiserar sig. En väl fungerande social dialog är vägen framåt till att FN:s globala mål för hållbar utvecklingen blir verklighet, skriver undertecknarna.