Det har surrats länge om hur en Migrationskommitté för att komma överens om hur den svenska migrationspolitiken ska se ut långsiktigt, men nu verkar det som att den faktiskt är på gång. Det dröjde dock inte långt efter att direktiven till utredningen hade släppts innan Moderaterna gick ut med sin kritik. Ulf Kristersson kallar utredningen för “ett magplask” och “ett beställningsarbete för fler anhöriginvandrare till Sverige”.

Det är en märklig kritik eftersom utredningsdirektiven i sig säger ganska lite om nivån på Sveriges kommande flyktingmottagande. Vad som ska utredas är om tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd ska vara regel, om det ska finnas en “humanitär grund för uppehållstillstånd” (till exempel svår sjukdom), i vilken utsträckning vi ska ta emot anhöriginvandrare och om det ska finnas försörjningskrav vid anhöriginvandring.

Det skulle, i bästa fall, kunna leda till att vi återgår till den nivå som vi låg på innan november 2015, då tumskruvarna drogs ut. Men mer troligt är att vi hamnar någonstans mittemellan den europeiska lägstanivå vi ligger på just nu och den, med europeiska mått, relativt generösa flyktingpolitik vi hade fram till hösten 2015. Socialdemokraterna är ju nämligen inte heller speciellt pigga på att ta emot fler flyktingar än vad FN och de internationella konventionerna kräver. I M:s värld är dock minsta lilla ökning från den nivå vi ligger på nu en total katastrof. I alla fall vill de få det att låta som det, förmodligen för att locka tillbaka väljare som gått över till SD (M låtsades först som att de inte ens ville medverka i kommittén, något som förmodligen mest var teater för att ingen ska bli osäker på var de står i migrationsfrågan).

Faktum är att både M och KD nu säger rakt ut att de även på lång sikt vill ha en “stram” migrationspolitik. Det är en absurd hållning på samma sätt som det också är ganska absurt att en kommitté ska sitta och bestämma vilka nivåer på invandringen vi ska ha för många år framöver. Världen är nämligen föränderlig. Krig och konflikter bryter ut när vi minst anar det. Läget i Syrien har visserligen stabiliserats något men samtidigt har våldet ökat i bland annat Afghanistan och hur det kommer se ut om två år, då den nuvarande tillfälliga lagen upphör att gälla, vet förstås ingen.

Ändå är det som att vi när vi diskuterar den svenska migrationspolitiken låtsas som att världen runtomkring inte existerar. Det handlar bara om oss, hur många vi kan ta emot och hur det påverkar den svenska integrationen. Inte ett ord om alla de hundratals miljoner människor som är på flykt och som, oavsett vad vi säger, behöver någonstans att fly.

Moderaterna talar gärna om ansvar. Men att tro att vi ska kunna fortsätta hålla fast vid en “stram invandring” även i framtiden då vi förutom alla krigsflyktingar också kommer få se ett ökat antal klimatflyktingar har inget med ansvar att göra. Det är faktiskt totalt oansvarigt.