Röhsska museet är känt för sina konsthantverk och designföremål, men vad har det med plast i haven att göra? Den frågan ställer jag till Johan Deurell som tillträdde som intendent för ett och ett halvt år sen.

– När jag började här så hade jag och Nina (Museichefen Nina Due reds. anm.) ganska många diskussioner om vad Röhsska ska vara och vi var överens om att vi vill undersöka relevanta samhällsfrågor genom design. Mitt intryck är att Röhsska tidigare har varit lite mer design för designens skull, men jag tror vi kan nå en större publik om vi kopplar designen till frågor som berör oss alla, svarar han och fortsätter:
– De senaste åren har plast från haven börjat användas mycket som material av formgivare, så det är aktuellt på det viset samtidigt som det förstås också är en väldigt viktig global miljöfråga.

Optimist för havet

Utställningen är uppdelad i fyra teman. Den första heter helt enkelt ”Plast och havet” och handlar om vad plast används till och hur den hamnar i havet, här har museet samarbetat med Chalmers och stiftelsen Håll Sverige rent.

De sistnämnda har tillsammans med Sjöräddningssällskapet och Svenska seglarförbundet ett samverkansprojekt som de kallar för Optimist för havet. Projektet går ut på att öka kunskapen om plastnedskräpning i haven och att engagera barn och vuxna till att samla in skräp, och framförallt få fler att sluta skräpa ner. Av den insamlade plasten bygger de sedan optimistjollar som de visar upp som en symbol för vår tids stora miljöproblem.
– Det här är jollarna som vi aldrig ville bygga, säger Thomas Hansson Mild från Svenska Seglarförbundet som är projekledare.

– För oss i Seglarförbundet var det självklart att vara med eftersom havet är vår arena, vår fotbollsplan om man så vill. Och vi känner att vi har ett ansvar att lära våra ungdomar att det är någonting vi måste vårda, fortsätter han.

Han berättar också engagerat om hur de under förra året lyckades mobilisera över 500 volontärer som samlade in plastskräp längs Bohuskusten. Plasten som de får in mals sedan ner till flingor och återanvänds i jollarna.

Andra material

I den andra delen på museet, ”Blå humaniora” vill utställningsskaparna få oss att fundera över vår inre relation till havet:
– I den västerländska idétraditionen finns det ett dualistiskt synsätt där vi inte ser oss som en del av naturen och jag tror att det har gjort det möjligt för oss att exploatera naturen i så hög grad, säger Johan Deurell.

I den här delen visas till exempel hur lång tid det tar för mobiltelefoner att brytas ned men också hur vi kan se på havet som en medskapare – en formgivare har till exempel placerat ut obrända vaser i havet och låtit havsvågorna forma dem.

I den tredje delen fokuserar man på olika återvinningsstrategier och här lyfts både konstnärliga projekt fram men också kommersiella företag som Adidas arbete med plaståtervinning. I den avslutande delen tittar man på vilka andra material som skulle kunna ersätta plast, några exempel är plastliknande material som görs på alger eller på majsstärkelse. Det sistnämnda är något som mer och mer har börjat användas i butikernas plastpåsar. Men man har också tittat på vilka material som användes på 17- 0ch 1800-talen innan den oljebaserade plasten var uppfunnen.

”Ingen plakatutställning”

Johan Deurell poängterar att de inte har velat göra någon plakatutställning och att de vill få besökarna att reflektera utan att komma med moraliska pekpinnar. Han säger också att det vore naivt att tro att design enbart ska kunna rädda världen.
– Det krävs förstås politiska åtgärder också och ytterst handlar det om vårt ekonomiska system. Men jag tror att design kan vara en del av lösningen. Vi vill visa på visionen i design snarare än att ge några enkla svar på väldigt komplexa frågor.