Totalt står flyget för omkring 2,6 procent av de globala koldioxidutsläppen. Det kan tyckas lite, men i den rika delen av världen är bilden en helt annan. Där står det för en betydligt större och kraftigt ökande del.

I Sverige har antalet internationella flygresor ökat med 130 procent mellan 1990 och 2014, enligt den nya rapporten Klimatpåverkan från svenska befolkningens internationella flygresor, som gjorts av Chalmers på uppdrag av Naturvårdsverket. I dag gör varje svensk i genomsnitt en flygresa per år (1,3 om man räknar in inrikesflyget) som motsvarar sträckan Stockholm–Portugal.

Visserligen har utsläppen per personkilometer minskat med 37 procent – från 300 gram per person och kilometer till 190 gram – men det kan ändå inte kompensera för det ökande resandet. Från 6,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 1990 ligger nu svenskarnas totala utsläpp från flygresor på 11 miljoner ton – lika mycket som utsläppen från alla personbilstransporter i Sverige. Det kan jämföras med Sveriges totala utsläpp som rapporteras in till FNs klimatkonvention, som var 55 miljoner ton och där utrikesflyget inte ingår. Och det är just ökningen som oroar forskarna.

– Utsläppen har ökat två procent per år under de senaste 20 åren och det är en utveckling som går på tvärs med de globala klimatmålen, säger Jörgen Larsson, forskare på Chalmers och medförfattare till rapporten.

Antalet resor ökar

Utslaget över perioden 1990–2014 har även antalet utrikesresor per person ökat 3,1 procent per år. Samtidigt har utsläppen per kilometer bara minskat med två procent per år, om man räknar med alla faktorer, såsom bättre teknik, gröna inflygningar och det faktum att planen är fullare. I själva verket står denna så kallade ”kabinfaktor” för ungefär hälften av effektiviseringen. År 2014 låg den på 80 procent, vilket innebär att denna del inte kan fortsätta att förbättras mycket mer. En trolig framtida effektivisering lär snarare ligga kring en procent per år.

I rapportens beräkningar har man försökt ge en mer realistisk bild än tidigare officiell statistik. Man har räknat på de verkliga avstånden till slutdestinationen, och inte bara räknat med sträckan till första mellanlandningen. Även de höghöjdseffekter som flyget ger är medräknade.

– Den kväveoxid som släpps ut på hög höjd har en uppvärmande effekt och det är säkerställt att den finns. Vattenångan, de vita strecken, har också en klimateffekt, men det är mindre säkert hur stor den är, säger Jörgen Larsson.

När denna höghöjdseffekt räknas med blir även flygets globala utsläpp högre. Istället för 2,6 procent ligger de runt fyra eller fem procent, beroende på hur man värderar den uppvärmande effekten.

Teknikens lösningar

Men kan inte tekniken lösa problemen? Förmodigen inte. Åtminstone inte inom överskådlig framtid.

– IATA har ju som mål att halvera utsläppen från flyget till 2050. Men jag kan inte föreställa mig hur det skulle gå till, om man inte gick över till biobränsle i hela världen. Men det skulle ju leda till ett hårt tryck och konkurrens om marken, säger Jörgen Larsson.

Att börja tänka på flygplan som går på el eller vätgas är fortfarande inte realistiskt.

– Det ligger väldigt långt bort. Boeing och Siemens har ju ett projekt att utveckla batteridrivna flygplan, men det är väldigt energikrävande att få så tunga vikter att färdas så fort i luften och det är enorma investeringskostnader. Det ligger troligtvis många decennier framåt i tiden, säger Jörgen Larsson.

Därför har han och hans medförfattare till rapporten gått ut med en debattartikel om att det behövs styrmedel för att minska det ökande antalet flygningar.

– Det bästa vore ju ett globalt styrmedel, men i väntan på att ett sådant blir till kan man behöva införa nationella styrmedel som flygskatt till exempel, säger Jörgen Larsson.

En sådan utredning ligger just nu på finansdepartementets bord och kommer att presenteras senast den sista november i år. Liknande skatter på biljettpriset finns redan i Storbritannien, Frankrike och Tyskland och där har man åtminstone kunnat se en minskning i den snabba ökningen av antalet resor.

3,1 %
per år. Så mycket har antalet utrikes-
resor ökat per
person under perioden 1990-2014.

Krävs åtgärder

Samtidigt är det uppenbart att flyget i dag inte bär sina egna kostnader. Det finns ingen koldioxidskatt på flygbränslet och utrikesresorna är helt momsbefriade, medan inrikesflyget har den lägsta momsnivån på sex procent. Så det finns många metoder att ta till om man vill minska flygresandet.

Kvotplikt (obligatorisk andel biobränsle i flygbränslet), differentierade startavgifter baserat på bränsleeffektivitet och användning av biobränsle, obligatorisk klimatinformation på reklam för flygresor, järnvägsinvesteringar och satsningar på närturism är några av de alternativ som forskarna tar upp i rapporten.

Hur drastisk behöver man bli när det gäller att minska flygets klimatpåverkan? Kan vi fortsätta att flyga överhuvudtaget?

– Det beror på hur väl man lyckas i andra sektorer. Om utsläppen minskar kraftigt inom energi, transport och matkonsumtion så blir det mer utsläppsutrymme kvar för att flyga. Teoretiskt skulle vi då kunna ligga kvar på den nivå som flyget ligger på i dag och ändå nå tvågradersmålet som sattes upp i Paris, säger Jörgen Larsson.

Men ökningen av vårt flygande kommer inte att avstanna av sig självt. Inget pekar på det. Jörgen Larsson har även varit inblandad i en annan studie där 1 000 unga vuxna i Västra Götaland tillfrågades om sina vardagsvanor och hur de ser på hållbar utveckling i samhället. Inte oväntat är flyget i dag en självklarhet för unga vuxna, och mer än hälften av dem som flyger uppgav att de skulle ha svårt att avstå från fortsatt flygande.

– Vi kunde bland annat se att just de som värderar miljöfrågor högt också har ett starkt intresse för globala kulturer, säger Jörgen Larsson.

Drömmar och fritid

Att flyget många gånger är vår guldkant i tillvaron är inget nytt. Ett besök på Landvetter flygplats bekräftar den bilden. Med 6,2 miljoner passagerare förra året och möjligheten att åka till omkring 90 destinationer runtom i världen är det ett nav för resenärer med drömmar och förväntningar.

– Vi ska till Malaga på husmorssemester och hälsoresa, säger Petra Hjalmarsson som är här med tjejkompisarna.

Hon och kompisen Åsa Jacobsson brukar flyga ungefär en gång per år, medan det var fem år sedan sist för de andra två i gänget, Lena Jacobson och Viktoria Cederblad.

– Det är lite för lätt att ta ett flyg i dag. Om det gick färre flyg skulle man anpassa sig, men man erbjuds ju tjänsten, säger Petra Hjalmarsson.

De kan alla tänka sig att betala extra för att klimatkompensera eller ta alternativa färdmedel för sina resor.

– Ja, jag kan absolut tänka mig att ta buss till exempel, men det är lite svårt om du ska till ett resmål som Kanarieöarna, säger Åsa Jacobsson.

En annan resenär som flyger lite oftare är Lena Sundén. Med sin man brukar hon resa iväg tre gånger per år och nu är de på väg till Rom.

– Jag har lite dåligt samvete, men just de här resorna unnar vi oss, säger hon.

Passionen är att dyka, och dessa resor är svåra att byta ut mot ett annat färdmedel, menar hon.

– Om vi åker till typ Afrika så är det lite svårt att åka båt dit. Tidsfaktorn gör att flyget blir attraktivare. Man jobbar och har en viss tid ledig till att resa iväg.

Men att klimatkompensera skulle hon kunna tänka sig.

– Ja, men då vill jag gärna veta var den hamnar egentligen. Det är samma med en flygskatt. Man vill veta att den verkligen går dit den ska, säger hon.

Guldkanten i livet

En del personer väljer ändå bort flyget och letar efter guldkanten någon annanstans. Lillemor och Tomas Lindskog är två av dem.

– För mig började det för nio, tio år sedan när jag läste någonstans att om alla människor i världen ska ha möjlighet att flyga så har vi bara en resa var, i livet! Detta är kanske ingen sanning längre, men det var det som påverkade mig. Vi är en överklass globalt sett, och vi behöver inse det, säger Lillemor.

För femton år sedan flyttade hon och hennes man från Göteborgsförorten Partille till ett hus på landet 6 mil utanför Göteborg för att ha råd med att jobba mindre. Det har också lett till att de har både mer tid och mer pengar över till att lägga på resor med alternativa färdmedel.

– Fast hade vi bott kvar hade vi säkert avstått från att flyga ändå, säger Lillemor.

Men deras livsstil har underlättat, för det tar tid att hitta resor ut i Europa som inte görs med flyg. Och det kostar desto mer. För två år sedan tågluffade de till England, där de mötte upp med sin son som då studerade i Brighton, för att sedan åka vidare till Paris, Barcelona och klostret Taizé i Frankrike.

– För den kostnaden hade vi nog kunnat flyga jorden runt, säger Tomas.

Men istället fick de upplevelsen av att långsamt resa genom flera länder.

– Det är det innehållet vi vill ha i våra liv. Man får se mer. Att köpa en macka i varje land, promenera ett par timmar i Paris och att få mer tid att vara med varandra, det är inte så dumt, säger Lillemor.

Om två veckor är det dags för Tomas att resa till England igen, på retreat i Manchester. Och denna gång tar han bussen.

– Vi upptäckte det när vi tågluffade att det var väldigt dyrt med tåg under engelska kanalen. Med buss är det mycket billigare, säger han.

11 miljoner ton är svenskarnas totala utsläpp från flygresor varje år – lika mycket som utsläppen från alla personbilstransporter i Sverige.

”En slags moraltant”

Det har inte varit ett helt enkelt beslut att sluta flyga.

– Ett av mina drömresemål har varit Machu Picchu, att få vandra Inkaleden och se denna fantastiska plats. Det har varit en sorgeprocess att få släppa det, säger Tomas.

Samtidigt har det nu gått så många år att han har börjat tänka på andra alternativ.

– Transsibiriska järnvägen är ju ett sånt resmål som går att genomföra, säger han.

Också att prata om sitt val är inte helt lätt, då människor i deras omgivning gärna pratar om de resor de har gjort eller ska göra på semestern.

– Som präst ses man redan som en slags moraltant, och om en präst då säger att man ska ha dåligt samvete för att man flyger så smittar det av sig på tron, säger Tomas.

– Vår son upplever samma motstånd, trots att han umgås i ”radikalare” kretsar. Men flyget, det är liksom heligt, säger Lillemor.

Men själva har de ändå hittat ett lugn och ett sätt att upptäcka i närområdet.

– Jag kan ta en kvällspromenad genom flyktingförläggningen här bredvid, prata och testa om vi kan förstå varandra och skratta åt samma saker. Eller en promenad i naturen och sitta på en sten och bara vara, säger Lillemor.

– Ja, man kan resa mycket utan att någonsin ställa sig frågan vem är jag själv? Jag tycker det är så sant det som Dag Hammarskjöld uttryckte: den längsta resan är resan inåt.