Enligt EU:s narkotikabyrå EMCDDA ligger Sverige näst högst i EU med 88 dödsfall per miljon invånare. Det är mer än fyra gånger högre än EU-snittet, visar unionens narkotikarapport från 2018.

Statistiken måste tolkas med försiktighet eftersom inte alla länder registrerar likadant. Men Lars Håkan Nilsson, medicinsk rådgivare på Kriminalvården, tror att en orsak till de höga siffrorna är den otillgängliga behandlingen. Idag delas behandlingsansvaret av kommun och landsting, något han menar leder till ojämlik vård.

– När landstinget har ansvar för avgiftningar och behandlingen ska skötas av kommunen blir det väldigt komplicerat. Det finns inga andra sjukdomar som sköts av kommunen så varför ska de ha ansvar för beroendevård? Kommunerna kan ge psykosocialt stöd men inte behandling.

Olika väntetider i landstingen

De parallella systemen innebär också att patienterna blir ojämnt fördelade och i vissa landsting är väntetiderna för att få hjälp långa, medan det i andra landsting inte är någon väntetid alls. Idag bor till exempel mer än hälften av alla som får LARO-behandling (läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende) i Stockholm eller Skåne.

– Det innebär att många får resa för att få behandling. Idag kommer till exempel smålänningar till Kristianstad för att det är så dåligt utbud i Småland. Undersökningar visar att ju fler LARO-behandlingar, desto mindre dödlighet. I Göteborg, där väntetiderna för behandlingar varit långa, har man haft nästan dubbel så hög opioid-relaterad död som i Skåne, säger han.

Bevisat positiva effekter

Även tillgången till sprututbyte varierar beroende på var i landet du bor. För tio år sedan fanns endast två sprutbyten i hela landet. Dessa fanns i Lund och Malmö, som öppnade program redan på 80-talet. Idag finns det 10–12 program i hela landet och fler är på väg att öppnas.

Daniel Svensson, utredare på Socialstyrelsen, tror att dödligheten såväl som hälsan skulle påverkas om sprututbyte blev mer tillgängligt och likvärdigt.

– Det finns hög evidens för att sprututbytesprogram minskar spridningen av blodsmittor, bidrar till bättre social anpassning och hälsa, och dessutom sänker kostnaderna för missbruksvården, säger Daniel Svensson, utredare på Socialstyrelsen.

Nått många på kort tid

I Göteborg var frågan länge omdebatterad, med flera politiska motståndare bland annat inom Socialdemokratin och bland Moderaterna. Men i januari 2018 beslutade Västra Götalands hälso- och sjukvårdsstyrelse att landstinget skulle få fyra nya mottagningar för sprututbyten i Göteborg, Trollhättan, Skövde och Borås. Alla är nu igång utom den i Borås som invigs i november 2019.

På sprututbytet på Östra sjukhuset i Göteborg, som öppnade i december 2018, finns det för närvarande 270 personer inskrivna. På mottagningen finns även barnmorskor, kurator, handläggning av infektioner och möjlighet till somatisk vård.

– Vi är väldigt nöjda över att ha kommit i kontakt med så många på så kort tid. I Göteborg finns cirka 900 aktiva missbrukare, vilket innebär att vi har nått nästan en tredjedel. Vi hoppas att ännu flera kommer till oss, säger vårdenhetschefen Panos Vasilakis.

På mottagningen finns det beredskap för att ta in alla patienter med aktivt intravenöst missbruk, så ännu finns det plats för fler. 

Fortsatt stigmatisering

Mikele Yohannes, ordförande i Göteborgs Brukarförening anser att sprututbytet borde ha kommit långt tidigare.

– Kommunpolitikerna föredrog att sopa smutsen under mattan och hävdade att det inte fanns några sprutnarkomaner i Göteborg. Om sprututbyte funnits tidigare hade jag kanske sluppit hepatit C, säger han.

Själv började han med droger i början av 90-talet och var länge fast i ett heroinberoende. Sedan sju år har han substitutionsvård med läkemedlet subutex. Trots att mycket har hänt sedan början av 90-talet, då det inte ens fanns någon avdelning specialiserad på opioidberoende i Göteborg och han istället lades han in på avdelningen för allmän psykiatrisk vård, upplever han fortfarande att det finns en stigmatisering av människor med missbrukarhistoria.  

– Resan tillbaka till ett normalt liv är väldigt svår. Ofta blir jag förvånad över attityden hos till exempel läkare på vårdcentralen när de ser att jag är inskriven inom substitutionsvården. Många ser oss som misstänkta, medan vi egentligen skulle behöva mycket stöd och förståelse, säger han.