Singeln ”Vi var trouble” leker med tonårsnostalgi där Bigrell möter sitt 15-åriga jag och reflekterar över det som var, och alla som sökt äventyr och flykt från en rörig tonårstid med vingliga, billiga fyllor och kompisgäng känner nog igen sig med ett småleende i musikvideon till singeln. Det är i det lilla vi kan få syn på det stora och skivan är en frisk fläkt med sitt opolerade djup, vardagsnära bilder och äkta trasighet, fjärran från tjusiga ytor och inställsamma musikproduktioner vi ser för mycket av i skivfloden. Bigrell går sin egen väg och briljerar stundtals vokalt när hon tar i så blodet rusar till och hjärtat blottas.

– Albumet har vuxit fram under sex års tid, säger Anja Bigrell, som oftast skriver texten först och sedan sätter sig vid pianot. 

– Jag har producerat skivan tillsammans med Daniel Bengtson i Studio Rymden. Det var befriande och lustfyllt att omfamna nittiotalet. 
 
Du har hashtaggat låten ”Måste lägga av” med #sjukskrivning #utmattning på twitter. Varför?

– Det är en version av Thin Lizzys ”Got to give it up”, en gammal favoritlåt. Den symboliserar ett sorts vemodig kraft. Du är fast i något skadligt men du har svårt att sluta och jag skrev om vad jag, och kanske många av de tusentals kvinnor som nu är sjukskrivna för utmattning, har svårt att lägga av med. Att starta projekt, ta ansvar för andras känslor, inte prioritera vila och återhämtning, inte kunna säga nej, att alltid vara till lags, sådana saker. Jag var sjukskriven för utmattning under ungefär ett år. Så många människor blir utbrända och sedan skriver om sin utmattning och blir otroligt framgångsrika igen. Jag ville berätta om något annat. Det är ett viktigt perspektiv när så många unga är otroligt prestations- och målinriktade. Man kan också ta en paus, plugga på komvux, tänka och känna, dricka lite öl. Förstår inte hur man ska hinna med relationen till sig själv och andra människor om man har så enorma förväntningar på prestation. 

I låten ”Vi var trouble” möter du ditt 15-åriga jag i en vilsen tonårstid. Vad kan tonårsnostalgi säga till oss som vuxna?

– ”Vi var trouble” skrev jag till mitt tonårsjag och mina vänner från den tiden. På ett sätt ser jag oss som superhjältar, vi hade en sådan himla kraft. Mitt bland spyorna och den utsmetade kajalen fanns en livskraft och ett uppror som jag alltid bär med mig. En vilja att ifrågasätta och en vägran att infinna sig i normer. Tonårsnostalgi kan vi använda för att förstå oss själva och vår omgivning. Gränslösheten i tonåren har en sprängkraft, skamlöshet och kraft i livet som vi kan använda i alla åldrar. Nostalgi är något positivt om det går hand i hand med reflekterande, säger Anja Bigrell.