Fyra år efter vad som kallas för ”flyktingkrisens” utbrott står EU:s stora asylreform fortfarande och stampar. Oenigheten består – men kanske kan EU-valet, diverse regeringsskiften och en ny kommission få läget att lossna.
Gång på gång har EU-ländernas migrationsminister samlats i Bryssel och Luxemburg och alla möjliga andra ställen under de senaste åren för att försöka komma framåt.
Och gång på gång har allt strandat.
Framför allt är läget låst kring frågan om att kunna fördela asylsökande mer jämbördigt mellan medlemsländerna. Javisst, säger länder som Sverige och Tyskland, dit merparten av flyktingarna söker sig. Absolut inte, säger länder som Ungern och Polen, som helst inte vill se nästan någon utomeuropeisk invandring över huvud taget.
"Ligger stilla"
I dag talar ministrarna återigen om läget. Och lär inte komma framåt.
Förhandlingarna kring de här sju rättsakterna ligger stilla, konstaterar justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) på plats i Luxemburg.
Han tror inte på någon lösning innan en ny EU-kommission har kommit på plats i höst.
– Nej. Det är det som man avvaktar nu: ny kommission och nytt parlament och så hoppas vi att man kan återuppta förhandlingarna till hösten, säger Johansson.
En huvudfråga blir då om det går att köra vidare med de gamla förslag som lades sommaren 2016 eller om man måste börja om från helt ny kula.
Sverige vill absolut köra på.
– Vår inriktning är att vi ska nå i mål med den processen som vi har. Så det kommer vi att driva stenhårt från vår sida. Skulle man börja om från början skulle allt det arbete vi lagt ner vara omintetgjort, säger migrationsministern.
Ändringar på gång
Samtidigt håller många av förutsättningarna på att förändras – och dessutom i olika riktningar.
I EU-parlamentet gick flera asyl- och invandringskritiska partier starkt i exempelvis Italien, Frankrike, Tyskland, Ungern och Polen. Men de gick inte så bra som de själva hade hoppats och väntas snarare få ett minskat inflytande då övriga partigrupper i EU i stället tvingas arbeta närmare varandra.
Därtill har regeringsläget ändrats på flera håll i EU.
Exempelvis kommer EU:s migrationsministermöten i höst att ledas av finländska miljöpartisten Mario Ohisalo – en tämligen rejäl skillnad jämfört med i fjol höstas då samma process leddes av Herbert Kickl från österrikiska nationalistpartiet FPÖ.
En nyckelroll spelas samtidigt fortsatt av Italien, med hätskt invandringsfientlige Matteo Salvini som ansvarig inrikesminister.
– Italien har allt att vinna på en omfördelningsmekanism, för det är ett av länderna som i en krissituation får ta emot många människor. Å andra sidan har vi en regering i Italien som vill hålla sig väl med Ungern och Polen som ju inte vill ha en omfördelning. Det har väldigt oklart om vad de egentligen vill, konstaterar Morgan Johansson i Luxemburg.
Fakta: EU:s asylpaket
Sju förslag som lades av EU-kommissionen under 2016 behandlas sedan lång tid tillbaka av EU-länderna och EU-parlamentet:
• Förslag om en reviderad Dublin-förordning (kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan).
• Normer för mottagande av asylsökande, inklusive frågan om säkra länder.
• Förslag om när personer ska anses berättigade till internationellt skydd och hur länge de ska få uppehållstillstånd.
• Gemensamma regler för hur skyddet i EU ska fungera.
• Databaser för jämförande av fingeravtryck och identifiering av asylsökande.
• Skapa en gemensam asylbyrå.
• Nya ramar för vidarebosättning (kvotflyktingar).
EU-parlamentet har enats om sin linje i samtliga förslag. EU-länderna har för sin del ännu inte slagit fast någon gemensam syn kring flera av de mer laddade förslagen – exempelvis Dublin-regler och uppehållstillstånd.
