Den omdiskuterade listan över så kallade utsatta områden är enligt polisen ett steg mot att skapa en ökad trygghet för invånarna. Kritikerna anser tvärtom att listan stigmatiserar vissa bostadsområden.
På måndagen presenteras kartläggningen.
Listan, som nu presenteras för tredje året i rad, är en förteckning över områden där problemen med kriminalitet, låg socioekonomisk status och parallella samhällsstrukturer bedöms vara särskilt stora.
Sammanställningen har tidigare kritiserats för att vara stigmatiserande, eftersom den tenderar att ge områdena en negativ stämpel. Kritiska politiker menar att listans syfte är gott, men de vill samtidigt se förändringar i formen.
Prioritering av godo
Ebba Östlin, socialdemokratiskt kommunalråd i Botkyrka, välkomnar listan i så måtto att den ger polisen möjlighet att prioritera brottsbekämpningen i hennes kommun. Men hon har ändå invändningar:
– Det bidrar till en stigmatiserad bild av de här bostadsområdena. Man beskriver områdena på ett sätt som mina Botkyrkabor upplever som stigmatiserande.
Erik Pelling, socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande i Uppsala, har tidigare sagt att det var förödande för stadsdelen Gottsunda att hamna på listan – det riskerar att leda till att investeringar och nya bostadsrätter uteblir. Pelling ser inget problem med att listan tas fram, men han skulle önska att det fanns mer öppenhet runt processen över hur den tas fram.
– Det är lite svårt för oss att veta från kommunens sida: vilka fakta ligger bakom listan, vad ska man göra (för att motverka problemen) och hur ska man mäta de åtgärder som vi senare vidtar? säger han.
"Inte konstigt"
Katrin Stjernfeldt Jammeh, socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Malmö, tycker inte att det konstigt att sammanställningen görs.
– Det viktiga för mig är att kartläggningen syftar till att prioritera insatserna. Många boende i de prioriterade områdena uttrycker ofta att deras område enbart beskrivs negativt och att det finns ett stigma i det, säger hon.
Polisen har försvarat listan genom att peka på vikten av trygghet för vanliga medborgare och näringsidkare i områdena. Tryggheten ska säkras – deras tillvaro ska inte inskränkas av att ett fåtal kriminella tillåts härja.
”För att kunna motverka kriminella måste vi ha en ärlig bild om var problemen finns och hur de ser ut”, skrev rikspolischef Anders Thornberg och ställföreträdande rikspolischef Mats Löfving tidigare i veckan i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Apropå kritikernas tal om stigmatisering skriver polischeferna: ”De menar att områden får en stämpel som svärtar ner och är omöjlig att tvätta bort. Men att blunda för problemen eller hålla lägesbilden hemlig ökar inte tryggheten för våra medborgare.”
Fakta: Särskilt utsatta områden
Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg socioekonomisk status där de kriminella har en inverkan på lokalsamhället. Påverkan kan utgöras av direkta påtryckningar, exempelvis genom hot och utpressning eller indirekta hot som offentliga våldshandlingar som riskerar att skada tredje man.
Ett särskilt utsatt område kännetecknas av en allmän obenägenhet bland invånarna att delta i rättsprocessen. Det kan också kännetecknas av extremism, såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter. En hög koncentration av kriminella är ytterligare ett kännetecken.
Polisen identifierade 23 områden som särskilt utsatta förra året.
Källor: Brottsförebyggande rådet och polisen
