I en granskning som publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLoS Biology slår forskare verksamma i Nederländerna fast att jakt har långt större negativ påverkan på däggdjuren i jordens tropiska skogar än vad de flesta anat.

Det är visserligen välkänt att områden där skogen har skövlats på grund av uthuggning, bränder, vägbyggen och odlingar ofta är tomma på vilda djur. Men den nya studien avslöjar att jakt har drabbat den vilda faunan hårt även i jungfruliga, intakta regnskogar. Jägarna når in förvånansvärt långt i urskogarna med sina bössor och snaror.

Vissa skogar, exempelvis i södra Kina, Laos, Kambodja, Thailand och Myanmar (Burma) i Sydostasien, är numera tomma och tysta. Alla större djur är effektivt utrensade. Det enda som syns på marken är gamla snaror och patronhylsor.

Avfaunisering

Forskarna kallar fenomenet ”avfaunisering” (defaunation). Förutom Sydostasien är delar av Väst- och Centralafrika, samt Centralamerika hårt drabbade.

Resultaten bygger på data från 163 studier där 3 281 uppskattningar av jaktens effekter på nästan 4 000 däggdjursarter har kvantifierats.

Värst drabbade är som väntat de stora däggdjuren – hjortar, antiloper, bufflar, tapirer, primater. Många populationer har utplånats, andra är hårt åtgångna. I genomsnitt har de stora däggdjuren minskat i antal med 40 procent i det tropiska skogsbältet.

Siffrorna från de intakta skogarna är kanske de mest anmärkningsvärda. Det rör sig om vildmarker som borde vara opåverkade men studien visar att 52 procent av de intakta skogarna är delvis tomma på stora däggdjur.

Inte ens nationalparker och reservat är säkra tillflyktsorter. Illegal jakt är ett stort problem i 20 procent av alla skyddade områden.

Överexploatering

En annan studie, också den publicerad i PLoS Biology, understryker vidden av problemet. Där har forskare analyserat hur jordens hotade ryggradsdjur påverkas av olika typer av mänsklig verksamhet. Uppenbart är att jakt och skövling av livsmiljöer är de värsta hoten.

Runt 84 procent av jordens landyta är påverkad, men det är uppenbart att vissa områden är mycket värre drabbade än andra. Medan exempelvis Kanada har förhållandevis få arter som är utsatta för jakt eller andra hot, är över hälften av alla arter i Sydostasien och sydöstra Brasilien hårt trängda.

Uppenbart är att överexploatering är ett stort hot mot de vilda djuren, framför allt i tropikerna. Men problemet är inte begränsat till jordens landmassor. Det är högst påtagligt även i oceanerna, vilket framgår tydligt av en tredje studie, publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Sårbara späckhuggare

I studien har franska forskare undersökt en population av späckhuggare i ett av världens vildaste och mest otillgängliga havsområden – de kalla vattnen runt Crozetöarna i den södra oceanen mellan Sydafrika och Antarktis.

Området var mellan 1996 och 2002 utsatt för illegalt fiske med långlinor. Detta fick en oväntad effekt då späckhuggarna ofta åt upp fisken som fastnat på långlinornas krokar. Som hämnd dödade tjuvfiskarna många av späckhuggarna med skjutvapen eller sprängmedel.

Resultat blev att späckhuggarnas sociala system bröt samman, med ökad dödlighet som följd. Populationen minskade från 100 individer till 37 individer, och har ännu inte återhämtat sig trots att tjuvfisket numera är kontrollerat.

Detta visar hur sårbara vissa arter är, framför allt arter med komplexa sociala system. Frågan är hur mycket stryk späckhuggarna i andra delar av oceanerna har tagit på grund av fiskeflottornas verksamhet. Ingen vet, men exemplet antyder att vår överexploatering av haven utgör ett dödligt hot mot många ryggradsdjur.