Efter det senaste EU-valet 2014 var 36,4 procent av de invalda ledamöterna i parlamentet kvinnor, en marginell ökning från 35,5 procent efter valet 2009.

Stora skillnader mellan olika medlemsländer är en av förklaringarna till att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på EU-nivå, anser Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Ett annat skäl är att de politiska partierna har monopol på nomineringarna.

– Det är partierna som sätter upp väldigt få, eller väldigt många, kvinnor på listan, sätter dem högt eller lågt på listan och i bra eller dåliga valkretsar för partiet. Det är partierna och deras brist på inkluderande som är problemet här, säger hon.

Var de politiska kandidaterna placeras på partilistan är särskilt viktigt, menar Dahlerup.

– Eftersom att varje parti oftast inte får så många kandidater valda handlar det främst om var kandidaten befinner sig på listan. Väljarna avgör partiernas storlek, men partiet bestämmer personvalet, säger hon.

Jämställdhetsinstitutet EIGE, som inrättades av parlamentet och rådet 2006 i syfte att stärka jämställdheten inom EU ser också att politiska partier spelar en nyckelroll för jämställdheten.

– Även om det finns stora skillnader kulturellt, ekonomiskt och politiskt inom hela EU, så finns det några faktorer som begränsar kvinnors representation på samma sätt inom alla medlemsstater, säger Virginija Langbakk, chef för EIGE, och fortsätter:

– Forskningen har länge visat att valsystemet kan vara ett viktigt hinder för kvinnor att bli valda.

Enligt Langbakk har gapet mellan män och kvinnor inom EU:s institutioner minskat och på tjänstemannanivå har utvecklingen gått framåt. Men högre upp, på toppositionerna, är fördelningen mellan män och kvinnor fortfarande ojämn.

– Det ökar, men det går långsamt framåt, säger Virginija Langbakk.

Den avgående kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker har sagt att han gärna ser att nästa EU-kommission består av fler kvinnor.

Junckerkommissionen har haft ett uttalat mål om att öka jämställdheten på flera plan inom EU, men det sker i långsam takt, menar European Womens’ Lobby (EWL), en icke-statlig kvinnoorganisation inom EU.

– Jämställdheten mellan kvinnor och män har stagnerat det senaste decenniet, säger Mary Collins vid EWL.

Enligt Drude Dahlerup går det inte längre att hävda att det inte finns tillräckligt många kvinnor som vill syssla med politik.

– Den kvinnliga representationen har ju stigit, men återigen får vi titta på institutionerna, de politiska partierna och de som har makten. Det mansdominerade reproducerar sig självt och det finns en tendens att män rekryterar män. I norra Europa är trenden att det är modernt och demokratiskt att få med fler kvinnor, men det finns massor med länder i EU och Europa där det inte är så, säger hon.

Inför EU-valet har det exempelvis diskuterats när EU ska få sin första kvinnliga kommissionsordförande, där danska konkurrenskommissionären Margrethe Vestager nämnts bland kvinnorna som kan få en hög post. Dahlerup anser att frågan kring kön och jämställdhet har varit viktigt inför årets val, men att Europa drar åt olika håll.

– Vi har en högervind i Europa och det finns starka högerkrafter och starka högerpopulistiska krafter som säger att det här med kön inte spelar någon roll. Samtidigt finns det på andra sidan en väldigt stark politisk press att komma fram till paritet. Jag ser det som en ökad polarisering kring vad kön spelar för roll, säger hon.