– Ett stort problem är att i princip vem som helst kan slå sig in på marknaden, för det finns inga ordentliga regleringar. Så det kan finnas, och finns, väldigt oseriösa aktörer, säger Louise Klintner på Ekonomihögskolan i Lund.

Hon arbetar med en doktorsavhandling om mensskydd och hennes ursprungliga idé var att undersöka hur standarder för mensskydd uppdateras i takt med ny forskning. Men det gick snabbt upp för henne att det inte finns någon standard alls för det här området.

– Alla andra produkter som man har i eller nära kroppen är standardiserade eller reglerade, säger Klintner.

Ska vara säkra

Inom EU klassas mensskydd som vanliga konsumentprodukter, vilket innebär att de faller under det generella produktsäkerhetsdirektivet, som i allmänna ordalag säger att varor och tjänster som erbjuds konsumenter ska vara säkra. Men vad det betyder för just mensskydd är inte preciserat i lag, medan till exempel inkontinensskydd klassas som medicintekniska produkter och därmed är hårdare reglerade.

Att det inte heller finns någon gemensam standard innebär att kvalitetsmått och gemensamma testmetoder saknas.

– Målet är en global ISO-standard för mensskydd, säger Helene Edmark, affärsområdeschef på Svenska institutet för standarder (Sis).

Om en sådan tas fram kommer den till exempel att innefatta krav på funktion, säkerhet och hållbarhet och gemensamma testmetoder för att visa om kraven är uppfyllda. Men vägen dit är lång. En standard måste utvecklas av branschen själv, något som Sis nu jobbar för.

Försvårar för nya

Bristen på gemensam standard gör det också svårare för seriösa, innovativa bolag som vill ta fram nya typer av mensskydd, påpekar Louise Klintner.

– Nya aktörer som vill ta sig in måste uppfinna hjulet på nytt. Om man vill sätta en bra, miljövänlig produkt på marknaden så blir det väldigt dyrt och tar lång tid. Men om man inte bryr sig är det jättelätt, säger hon.

Detta tror hon är en av förklaringarna till att utbudet av olika sorters mensskydd inte är så varierat.

– Det borde finnas hur många olika lösningar som helst eftersom alla kvinnor är så olika, säger Louise Klintner.

Låg risk

Kemikalieinspektionen kartlade förra året 35 olika sorters mensskydd och halten av 62 olika ämnen i dem. Slutsatsen är att risken för hälsoeffekter är låg.

– Jag tycker inte att vi såg något som fick mig att känna mig otrygg. Men det är företagens ansvar att se till att produkterna är säkra, säger Amanda Rosen, inspektör på Kemikalieinspektionen.

Om granskningen hade visat på högre halter av farliga ämnen hade Kemikalieinspektionen kunna lyfta frågan inom EU för att få till stånd en förändrad lagstiftning. Nu ser Kemikalieinspektionen inte någon anledning att göra det.

– Men jag tycker att det är en intressant tanke att det skulle vara som på många andra ställen, att mensskydd klassas som en medicinteknisk produkt, säger Amanda Rosen.

Louise Klintner anser att det är ett problem att kvinnor inte informeras om vad det är de sätter in i kroppen och att kontroller görs så sällan. Kemikalieinspektionen har i nuläget inga planer på nya kartläggningar och det finns dessutom andra aspekter än kemikalier, till exempel hur mycket fibrer som lossnar från tampongen, påpekar hon.

Underlivsbesvär

– I och med att vi vet så lite om vad som finns i mensskydden så vet vi inte vad de får för effekter i våra kroppar. Det är många som lider av underlivsbesvär, men i och med att vi inte har koll på vad som finns i våra mensskydd, så vet vi inte heller om det finns en koppling däremellan.

I ett mejlsvar till TT försäkrar den största svenska tillverkaren, Essity, att endast säkra material och beståndsdelar används i produktionen av mensskydd. Bolaget skulle gärna se att regelbundna och grundliga tester utförs även av externa experter.

”Vi ställer oss positiva till att etablera en standardisering av mensskydd”, skriver Susanne Lindblad, som bland annat ansvarar för produktsäkerheten hos Essity.