Man kan bli torsk på en drog, få soppatorsk eller torska för något olagligt man har gjort. Alla dessa olycksöden har en sak gemensamt: man är fast på något sätt. Fångad som en Gadus morhua – det latinska namnet på fisken torsk – i ett nät eller på en krok. Men man kan också bli torsk på samma sätt som man kan få tji: det man försöker uppnå går om intet.
De ensamma männen som tar ”spermabussen till Tallinn” i Killinggängets film Torsk på Tallinn – en liten film om ensamhet från 1999 får tji. De söker närhet, romantik, lite äventyr, den stora kärleken eller bara sex. Oavsett vilket kan man nästan tänka sig att en resa anordnad av en kontaktförmedling med Percy Nilegård som reseledare är en katastrof.
Denna dumma flundran
Sin roll som ikon för olika aspekter av mänsklig frustration och oförmåga har torsken haft länge. Inte sedan urminnes tider eller så, men ett par hundra år i alla fall. Förr användes torsken i rena liknelser, någon var dum som en torsk, gapade som en torsk, stirrade som en torsk et cetera. Men redan 1860 kunde man också vara en torsk. ”Du är då en riktig torsk, som inte begriper den minsta skämtsamhet!” skrev då en författare vid namn Carlén. Där är torsk, som SAOB formulerar det, ”en nedsättande benämning l. tillmäle till person som anses lätt att lura l. besegra o. dyl. eller som har blivit lurad i har råkat illa ut o. d.), dumbom, ”fårskalle”, narr; äv. närmande sig l. övergående i bet.: stackare.” Och 1949 skrev Per Anders Fogelström i sin debutroman Att en dag vakna: ”Käringen e ute för å sno en torsk, säjer Acke. Ja har bädda åt dom i rumme”. Torsken som sexköpare är nog äldre än så, för man kan anta att det inte var i Fogelströms kretsar ordet dök upp först.
Men varför just torsk? Varför snodde inte Ackes käring en spätta? Kan man inte flundra dit på något? Få soppagös? Nej, det ska vara en torsk. Spättan är en tjej som gärna åker bakpå en motorcykel, och hon fick sin benämning efter formen på motorcykelns avgasrör. Flundran har däremot stått för dumhet: ”Ej denna dumma flundran / förstår en fin conversation” skrev Anna Maria Lenngren 1796.
En annan författare från samma tid ondgjorde sig över att gösen hade gett namn åt Jösse härad – det har den nämligen. Han tyckte inte det var ”skäligt, at dumma Giösar skola namngifvet et Härad (dvs. Jösse härad i Värml.), som ägt det qvickaste Folket”. Gösen har nämligen också ansetts dum, och dessutom slösaktig och opålitlig. Det är intressant eftersom ordet gös kommer från ett urnordiskt verb, gausian, med betydelser som ”komma (ngt) att strömma fram l. flöda, föreliggande i nor. gøysa, strömma fram, flöda över bräddarna, slösa, ödsla, överdriva, prata strunt” (SAOB). Att fisken fick ett sådant namn kan enligt vissa etymologer bero på att dess maginnehåll rinner ut genom gälarna när den dras upp.
Siken har också fått ge olika dåliga egenskaper ett ansikte: dumhet, stumhet, argsinthet, illistighet – alltså illvillig slughet. I motsats till gösen är siken inte slösaktig utan snål. ”Sidst med drickzflaskor med wijn och pocaler, / Skänck ärligt inn och war ingen Sijck, / Lät osz ey glömma dhe käcka Generaler / Som förde osz ann” skrev en författare som hette Stenbock 1701. ”Var ingen sik”, var inte en snåljåp, alltså.
Men sillen, då? April, april, din dumma sill. Jo, sillen har fått vara dum och lättlurad, den också. På engelska heter den her- ring, så den har ingenting med ordet silly att göra. Silly är släkt med säll, salig och liknande ord med betydelser som lycklig, tursam, god, välsignad. Från att ha betytt lycklig började det användas mer specifikt för välsignad, from och oskyldig, omkring år 1200. Därifrån var steget inte långt till harmlös och sedan vidare till stackars, svag och ”feeble in mind, lacking in reason, foolish” på 1570-talet. Jämför med menlös i menlösa barns dag – de menlösa barnen var ursprungligen bara oskyldiga, men den som är menlös i dag är såväl dum som tråkig och ointressant.
Glänsande glad
Numera vet vi att fiskar inte är dummare eller mindre intelligenta än andra djur. Varför har man trott det egentligen? För att de är så tystlåtna av sig, kanske. Stumma som fiskar. Dum och stum var en gång synonymer, på den tiden folk inte kunde skilja det ena från det andra. Eller så var det uttrycken i fiskarnas ansikten, när de drogs upp och gapade stumt, som gav det intrycket. Ett orättvist öde, att först dras upp ur vattnet och sedan hånas.
Laxen är kanske inte klyftigare än andra fiskar, men den associeras ändå inte till dumhet. En glad lax kan man däremot vara, och det har även förekommit livade och lyckliga laxar. Men den glada laxen var först, delvis för att ordet glad har haft en dubbel betydelse: dels är man glad när man känner glädje, dels har det betytt blank och glänsande. Glad, glatt, glans, glänsa, glädje och glätta kommer från samma ordstam, och när laxen hoppar i forsen ser den både glänsande och glad ut. Kanske är den det också. Dessutom kan laxen vara en tusenlapp, men det har inte med dess blanka yttre att göra utan med dess rosa inre. Tusenkronorssedlar tryckta 1894–1950 var nämligen laxrosa och fick smeknamnet efter färgen.
Klart slut från fiskarnas värld.
