Oron växer över det allvarliga ebolautrottet i Kongo-Kinshasa. Utbrottet är inte under kontroll och de senaste veckorna har smittspridningen ökat i tempo.
På flera sätt är situationen lika svår som under utbrottet i Västafrika – med ett viktigt undantag.
KONGO-KINSHASA Det är knappt ett år sedan ebolautbrottet konstaterades i det fattiga, centralafrikanska jättelandet som under många år skakats av interna strider. Över 1 100 människor har dött hittills.
– Vi har mellan 15 och 20 fall per dag nu, vilket är en kraftig ökning sedan två månader tillbaka. Då hade vi i utbrottets centrum bara två eller tre fall dagligen, säger John Johnson, samordningsansvarig för franska Läkare utan gränser, till TT på telefon från staden Goma vid gränsen mot Rwanda.
Till Goma har ebolan ännu inte nått. Men oro är stor att sjukdomen ska nå de tätbefolkade storstäderna, där den är ännu svårare att kontrollera. Under de senaste veckorna har smittan dykt upp på många nya platser och ju fler ”smittocentrum”, desto mer svårkontrollerat blir utbrottet.
Många av dem som kommer till klinikerna finns inte på de listor över personer som har eller kan ha exponerats för smittan som upprättats. Det pekar på att det finns smittade ute i samhället som ännu inte är kända.
– Vi är väldigt oroade över hur vi ska få det här under kontroll och hur vi ska klara att bygga ut insatsen, säger Johnson.
Konflikter försvårar
Än så länge är utbrottet långt ifrån så allvarligt som det i Västafrika för några år sedan, då drygt 11 000 människor dog och smittan spreds till flera länder, framför allt Guinea, Liberia och Sierra Leone.
Men utbrottet i Kongo-Kinshasa bär många likheter med det västafrikanska, förklarar sjuksköterskan Anna Sjöblom, som jobbat för Läkare utan gränser under båda utbrotten. I båda fallen är det länder med svaga sjukvårdssystem och en utmanande miljö som drabbats.
Men det här utbrottet är svårare att hantera på grund av de väpnade konflikterna i området. Striderna har lett till att människorna i den mest drabbade regionen, Nordkivu, blivit osäkra på vem de egentligen kan lita på. I vissa fall har sjukvårdspersonalen fått ta hjälp av militär för att ta sig till smittoområden, vilket ökat förvirringen. Våld riktas dessutom mot själva ebolainsatsen – väpnade grupper har attackerat sjukhus som tvingats evakuera patienter och personal. Och i april dödades en epidemiolog från Kamerun i en attack.
Vaccin avgörande
En ytterligare försvårande omständighet är att befolkningen i den drabbade regionen känt sig bortglömd länge, säger Anna Sjöblom.
– Nu ser man hjälpen rulla in, men fokus ligger bara på ebolan. Det har uppfattats som extremt provocerande av många som är i behov av så mycket mer, säger Anna Sjöblom.
För att försöka möta det har Läkare utan gränser börjat behandla även andra sjukdomar i sin insats.
Striderna leder också till att människor flyr. När flyktingarna rör sig illegalt till grannländerna riskerar de att ta med sig smitta in i nästa samhälle eftersom de inte kontrolleras för sjukdomen vid gränsen.
Men det som kan bli en avgörande skillnad mellan detta utbrott och det i Västafrika är att det nu finns vaccin. Vid det förra utbrottet fanns vaccin att tillgå bara i slutskedet av utbrottet.
– De flesta accepterar att bli vaccinerade, säger Anna Sjöblom.
Rättad: I en tidigare version angavs en felaktig geografisk placering av Goma.
Fakta: Ebolautbrottet i Kongo-Kinshasa
Ebolautbrottet i östra Kongo-Kinshasa konstaterades i augusti 2018. Det var den tionde gången sedan 1976 som ebola upptäcktes i landet.
Fram till mitten av maj 2019 hade mellan 1 100 och 1 200 människor dött.
Ebola är en typ av blödarfeber, allvarliga sjukdomar som drabbar kroppens alla organ. Symptom är bland annat kräkningar, diarré, utslag, lever- och njursvikt samt blödningar i huden och de inre organen.
Viruset smittar genom direktkontakt med kroppsvätskor som blod, svett och kräkningar. En person måste ha symptom för att vara smittsam, men ett lik kan också sprida smitta.
Den svenska regeringen beslutade i mitten av maj att den kommer att skjuta till 40 miljoner kronor för att stötta Världshälsoorganisationen, WHO, i dess arbete i ebolaområdet.
Under den värsta ebolaepidemin hittills, 2013–2016, dog över 11 000 människor i Västafrika, främst i länderna Guinea, Liberia och Sierra Leone.
Det är fortfarande inte klarlagt var viruset håller sig gömt mellan utbrotten. Fladdermöss är en tänkbar reservoar för smittan.
Källor: Folkhälsomyndigheten, Läkare utan gränser, regeringen.
TT
