H aga Nygata är det kullerstensprydda gångstråket som löper genom trivselkvarteret Haga. Mycket kritik har riktats under åren mot rivningarna som drabbade stora delar av stadsdelen under 70-talet. Sentimental mysfaktor mättes mot högre boendestandard. Dock finns en hel del av landshövdingehusen kvar och stadsdelen lockar både turister och Göteborgare.

Sjöbaren är ett sånt där plejs som funnits för alltid, fast egentligen bara i drygt 20 år. För en vanlig Hagaflanör med vegansk kosthållning, har kaféerna i området lockat mer. Jag har knappt ens lagt märke till att Sjöbaren existerar. Räkor och humrar och ostron på längden och tvären har inte precis hamnat i blickfånget.

Men nu är vi här och vi blir visade till ett bord på den vackra övervåningen. Vi beställer genast vår middag och sippar strax även på en fördrink. Vid borden runt om oss sitter olika sällskap som frossar i räkor och humrar och ostron. Det knäcks och det sugs och det slurpas. Själva får vi in lite mer sparsmakade rätter. Förrätten är fantasifullt presenterad och består enligt beskrivningen av citronbakad persiljerot med tångrom serverad med picklad lök och libbsticka samt kryddat potatiscrisp.

Det ingår också en pestoliknande grön dressing och ett slags emulsion, det vill säga ungefär som en majonnäs, med aptitretande röd färg och en perfekt rökig känsla. Det är många olika smaker på tallriken och det är väl det som är roligast med fine dining, att man kan ta en kub med persiljerot, dippa i emulsionen och toppa med lite tångrom, för att i nästa tugga välja en annan kombination.

Jag skulle inte påstå att exakt allt på tallriken gifter sig, men det är likväl en välkomponerad rätt skapad av någon som lagt ner sin själ. Varmrätten kommer strax in och den beskrivs som lins- och shiitakekaka med bakad rödbeta, rödbetscrisp samt rotsellericrème, tryffelsnö och fermenterad rödbetssås. Där stöter jag på mitt första motstånd. Jag glömde säga till att jag ville ha rätten utan tryffel. Jag ogillar få saker men en av dessa är just tryffel.

Jag skrapar av så gott jag förmår och skäms en smula över mitt ofina beteende. Under snön ryms en hyfsad varmrätt. I centrum finns lins- och shiitakekakan som faktiskt inte alls smakar linser och shiitake. Snarare verkar kakan bestå av gissningsvis potatis, lite som ett block råraka. Tillbehören är dock i toppklass. Mycket fin och slät rotsellerikräm, och rödbeta kan nästan aldrig gå fel.

Efterrättens beskrivning är rostad sockerkaka med fermenterad banan och chokladsås därtill kokosglass, muscovadomaräng och bananchips. Det är alltså mycket banan med banan, vilket förutsätter att man gillar banan. Rätten är snygg, kokosglassen kanske en aning lös men smakar inte så mycket kokos vilket är positivt. Jordgubbar känns alltid rätt. Egengjorda maränger uppskattas. Men nej, den fermenterade bananen funkar inte alls. Den känns dessvärre som barnmat med övermogen bismak.

Jag skulle nog trots allt rekommendera Sjöbaren. Man kan kanske säga att jag bedömer Sjöbaren inom sin genre och jag är mer petnoga i kritiken än om jag slukar en pizza. Det är ju trots allt en väldigt lyxig trerätters med många fina element, vacker lokal och med god service.