I takt med att klimatförändringarna eskalerar tvingas allt fler människor att fly sina hem. I boken Ur askan: Människor på flykt i en varmare värld har journalisten och författaren Shora Esmailian träffat några av dem. I måndags besökte hon Göteborg för att berätta om mötena – en föreläsning som är ännu mer efterfrågad idag än när boken gavs ut för sju år sedan.
När författare bjuds in för att hålla föredrag och sitta i paneler är de oftast aktuella med någonting nyutkommet. ”Ny” kan man inte direkt kalla Shora Esmailians reportagebok Ur askan – Om människor på flykt i en varmare värld. Den kom redan 2012.
– Men jag får fler förfrågningar nu än när boken kom ut. Det här är ett ämne som fortsätter att vara aktuellt, kanske mer nu än någonsin, säger Shora Esmailian inför publiken som slagit sig ner på Trappscenen i Stadsbiblioteket.
Shora Esmailian är journalist och författare och har bevakat klimatfrågan sedan mitten av 00-talet, en tid då klimatrapporteringen var enehanda.
– Den var väldigt torr och tråkigt. Ni vet: ”två grader, fyra grader, 350 ppm, 400 ppm, år 2040, år 2060”. Men det är bara siffror. Till syvende och sist handlar klimatfrågan om oss, om vår överlevnad på den här planeten.
Shora Esmailian gav sig iväg till Pakistan, Egypten och Kenya för att möta några av de människor som redan då hade drabbats av klimatförändringarna – översvämningar, stormar, torka och ökade konflikter.
– De här människorna är direkt beroende av vad marken eller naturen ger dem. Det gör att de blir extra sårbara för små, små skiftningar i klimatet. De känner det inpå sin bara hud.
Vem som är flykting i juridisk mening anges idag i FNs flyktingkonvention, som upprättades i Genève år 1951. Att en människa tvingas lämna sin hemort eller sitt land på grund av miljöförstöring eller klimatförändringar gör inte att hen är en flykting.
– Det finns ingen som vill erkänna de här människorna rent juridiskt, tyvärr, säger Shora Esmailian och fortsätter:
– Säger man ”Ja, du är klimatflykting, du har rätt att komma hit och vi ska ge dig skydd”, då måste man också erkänna sin skuld i det. Och erkänner man sin skuld, då måste man också stoppa utsläppen nu, vilket inte de rika länderna är beredda att göra.
Därför är det så viktigt att prata om att klimatfrågan ur den här vinkeln, tror hon. Inte bara för de enskilda drabbades skull, utan också för att någonting ska hända.
– Det här är pudelns kärna. Jag tror att det är när de här människorna erkänns som klimatflyktingar som världen till slut gör någonting åt det här.
I slutet av sitt föredrag konstaterar Shora Esmailian att publiken ser bedrövad ut.
– När jag håller det här föredraget runt om i Sverige brukar folk se ungefär så deppiga ut som ni gör. Man känner att man bara vill gräva ett hål och lägga sig där.
Men själv känner hon mer hopp än på väldigt länge. Greta Thunberg och den yngre generationens klimatstrejker, Extinction rebellions trafikblockader och aktioner i London som ledde till att det brittiska parlamentet nyligen utlyste klimatnödläge. Det är den här typen av rörelser som kan få något gjort, tror Shora Esmailian.
– Jag tror att det är precis så det måste gå till. Vi måste pressa på underifrån för att det ska ske någon förändring. Och så här mycket press har det inte varit någonsin i klimatkampen.
Shora Esmailians föredrag är en del i en föreläsningsserie som arrangeras av Göteborgs stadsbiblioteket och CIIST – Chalmers initiativ för innovation och hållbarhetsomställningar.
Läs också ett utdrag ur Shora Esmailians bok här.
