Plantor av rölleka och lupin bildar nya blad under den starka vårsolen. Vidjebuskarna är på väg att slå ut, medan plantorna med trift fortfarande är lite tufsiga efter vintern.

I slutet av april ser planteringarna i den så kallade fytoparken vid gamla nedlagda Orrefors glasbruk måhända inte mycket ut för världen. Men under jordytan sker magi.

På den historiska platsen har växter med förmåga att absorbera kemikalier medvetet planterats, enligt Jeanette Lennartsdotter som låtit den lilla parken ta plats bredvid den utomhushyttan hon driver.

– I stället för att lägga medelsmutsig eller lätt smutsad jord på lastbilar och köra till en deponi så kan man rena det på plats, genom att plantera växter som suger upp gift.

Fytoparken, som skapades som en del av ett besöksmål för två år sedan, omfattar än så länge bara 600 kvadratmeter. Den är ett symboliskt försök att ta sig an Glasrikets arv. Här finns nämligen några av landets absolut mest förorenade områden.

Nere i den småländska myllan gömmer sig bland annat bly, kadmium och arsenik. Otroliga mängder gift som kommer kosta åtskilliga år och många miljoner att få bort.

Hur man än bär sig åt vid sanering kommer små mängder kemikalier alltid att finnas kvar nere i jorden.

– Det är här växterna kommer in, säger William Hogland, professor i miljö- och ekoteknik vid Linnéuniversitetet som ligger bakom idén med en fytopark.

När man är färdig med sin utgrävning planterar vi växter som kan rena. Alternativet är ju att ta den jorden också till deponin, men det är inte så bra att transportera jordmassor genom bebyggda miljöer, förklarar han för TT och fortsätter:

– I stället för att låta de här metallerna gå ner till våra vattendrag och grundvattnet och förorena så försöker vi plocka upp det med plantor.

Inför sommarsäsongen ska nu resten av växterna planteras ut. Än syns inga spår av solrosor, men snart pryder den parkgångarna i Orrefors igen.

Under en säsong hinner plantan absorbera en rad olika tungmetaller.
Ja, de kan plocka upp kadmium och bly som kommer upp i växten. Sen skördar man den när sommaren är slut och bränner den, säger William Hogland.

I askan återfinns metallerna i högre koncentration. Planen är att återvinna dessa och helt enkelt göra nytt glas – igen.

Då kan man återvinna metallerna och få in dem i den cirkulära ekonomin. Så är det tänkt – vi är bara i början.