– Att den fysiska inaktiviteten är så hög är ett orosmoln, säger projektledare Marita Friberg.

Folkhälsomyndigheten släpper vart fjärde år rapporten Skolbarns hälsovanor.
I årets studie har drygt 800 skolelever i åldrarna 11, 13 och 15 år själva fått uppskatta sin fysiska aktivitet under den senaste veckan. Nytt för i år var att deltagarna också erbjöds möjlighet att bära en aktivitetsmätare som registrerar deras aktivitetsnivå dagtid under en vecka.

– Med hjälp av aktivitetsmätare har vi kunnat studera den inaktiva tiden mycket bättre, vilket vi inte har kunnat göra tidigare, säger Marita Friberg, som är projektledare för Folkhälsomyndighetens studie.

Tio procent

Studien visar att deltagarna bara var fysiskt aktiva – alltså ägnade sig åt en aktivitet som gav ökad puls och andning – tio procent av tiden. 20 procent av tiden ägnades åt lågintensiva aktiviteter, med en ansträngning som motsvarar en lugn promenad.

Hela 70 procent av tiden kunde klassas som lågaktiv – alltså där deltagarna var vakna och satt, halvlåg eller stod stilla. Siffrorna såg ungefär likadana ut oavsett om det rörde sig om skoltid, fritid eller helg.

– Det är överraskande mycket. Vi trodde nog att siffran skulle vara lägre och att de skulle ägnat mer tid åt lågintensiva aktiviteter, säger Marita Friberg.

Siffran stiger med åldern, visar studien. 11-åringarna var fysiskt inaktiva 67 procent av tiden, medan hela 75 procent av tiden klassades som inaktiv för 15-åringarna. Totalt var också pojkarna i studien mer aktiva än flickorna.

Skolstress

Med hjälp av enkäten kunde studien visa en koppling mellan fysisk aktivitet och upplevd god övergripande hälsa. De pojkar och flickor som själva skattade sin hälsa som god var mer fysiskt aktiva än de som skattade sin hälsa som dålig.

På samma sätt fanns ett samband i frågan om skolstress. De barn och unga som uppgav att de känner sig stressade över skolan var mindre fysiskt aktiva än de som inte kände någon sådan stress.

– Det går dock inte att avgöra vad som är orsak och verkan utifrån en enda undersökning, för det krävs upprepade mätningar. Helt klart är att det finns ett samband mellan rörelsemönster och hälsa, säger Marita Friberg.

Vad som får barn och unga att sitta eller stå stilla i så hög grad svarar inte studien på. Ökad skärmtid är en rimlig förklaring, säger Marita Friberg. 

– Vi ska fortsätta titta på den här datan och försöka urskilja vad barnen gör under sin inaktiva tid.

TT