För ett år sedan levde vi i den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget, och än fler är på flykt i dag. Trots det fortsätter höga politiker och tjänstemän att fokusera på vilket problem flyktingarna är, istället för vilka problem flyktingarna har. Till följd av det har vi lagt oss på EUs lägstanivå. En nivå som stora delar av Europa arbetar hårt på att sänka. Europarådets ordförande Donald Tusk har senaste veckan förklarat att EU snart inte kan ta emot fler flyktingar. När han besökte Sverige i fredags sa han: ”Aldrig mer kan vi tillåta att våra gränser översvämmas av vågor av irreguljära migranter som under 2015”. Perspektivet är lika förväntat som skrämmande.

Senare samma dag uttalade sig Danmarks inrikesminister Inger Støjberg på ett sätt som ytterligare spär på nidbilden av flyktingbarnen. Enligt henne har det visat sig att två av tre som testats ljuger om sin ålder. Även om det hon säger är sant är det också gravt missvisande, och det vet hon. I Danmark, där ålderstester har används länge, testas endast de flyktingar som utlänningsmyndigheten misstänker felaktigt har uppgett att de är barn. Och siffran två av tre handlar alltså om de fall där utlänningsmyndigheten misstänkt att åldern är fel. Inte om hela gruppen ensamkommande flyktingbarn, som uttalandena ger sken av.

I maj i år gav regeringen i uppdrag åt Rättsmedicinalverket (RMV) att utföra medicinska åldersbedömningar. Nu har de beslutat sig för vilken metod de kommer använda. I korthet gör de två undersökningar, en av ett område ovanför knät, för att säkerställa att de som är barn inte får resultatet ”vuxen”, och en tandröntgen, främst för att säkerställa att de vuxna inte får resultatet ”barn”. Samtidigt har metoderna fått kritik – både för att de har för hög felmarginal och för att de vilar på för skakig grund. Risken för att ett barn felaktigt ska få resultatet ”vuxen” är enligt Socialstyrelsen sju procent för flickor och tre procent för pojkar¹. Vidare menar RMV att det är aktuellt med åldersbestämning av mellan 4 000 och 18 000 barn. Vi har alltså att förvänta oss flera hundra barn som felaktigt bedöms som vuxna.

Att göra den här typen av åldersbedömningar vid allvarliga brottsfall är rimligt. Precis som vid alla rättsfall finns alltid en viss risk att någon blir oskyldigt dömd. Men när vi talar om tester i stor skala, där ett felaktigt resultat kan vara förödande för en individ, och samhällsnyttan i ett korrekt resultat kraftigt kan ifrågasättas. Då slutar det också vara rimligt.

Socialstyrelsen föreslog i samband med sin utredning ”Metoder för radiologisk åldersbedömning” flera pilotstudier för att förbättra säkerheten i metoderna. De föreslog också att de skulle få fortsätta och förbättra sin metastudie. Det vore klokt att låta dem göra det. Överallt framställs tre procent fel som en låg siffra, men det är svårt att hålla med när det handlar om något som har så förödande effekt på enskilda individer. Men ingen kan hävda att sju procent fel, som gäller för flickor, är lite. Det behöver åtgärdas. Men framför allt bygger allt detta på att det är så himla viktigt att någon som är över 18 inte får komma hit. Ändra det, så slipper vi misstänka att människor ljuger för att slippa fattigdom, krig och bomber.

* www.socialstyrelsen.se/publikationer2016/2016-7-4