Frågan är hur många av oss som egentligen känner till vilken unik kolsänka som ligger längs våra strandvatten. I en ny studie har forskare undersökt hur mycket kol som lagras i ålgräset Zostera marina. Provtagningar från 54 ålgräsängar visar att den här arten nästan är lika effektiv som regnskog på att lagra kol.

Studien har koordinerats av doktorand Emilia Röhr från Åbo Akademi, biträdande professor Christoffer Boström från Åbo Akademi och Marianne Holmer från Syddansk Universitet. Emilia Röhr konstaterar att resultaten visar att ålgräs kan vara effektivare på kollagring än skog, även om ålgräs arealmässigt täcker en mindre yta.

– I våra prover märkte vi att effektiviteten varierar stort beroende på var den växer. Vi fann särskilda hotspots med avsevärt större kollagring i Skagerak- och Kattegattregionen samt södra Östersjön säger Emilia Röhr.

Gynnar kollagring

Medeltalet för alla de undersökta ålgräsängarna låg på 100 ton kol per hektar. Det största resultatet uppmättes i danska Thurøbund som hade ett värde på 265 ton per hektar.

–Det beror delvis på att den där växer längs naturligt skyddade stränder i en lugn havsvik. Sedimentlagret som härstammar från istiden gynnar även dess kollagring, säger Emilia Röhr.

I klimatdebatten brukar skogen nämnas som en viktig kolsänka medan den marina miljöns betydelse underskattas. Men faktum är att världens hav tar hand om 55 procent av all den kol som binds genom fotosyntesen och lagras i växter. Av de marina ekosystemen som fångar upp så kallat blått kol är sjögräs (inklusive ålgräs), mangrove och saltängar de viktigaste.

”Ekosystemingenjörer”

I Sverige växer ålgräs längs med hela Östersjöns kust ända upp till Uppland. Den trivs bäst i lugna havsvikar med grunda, mjuka bottnar med mycket ljustillgång.

– Man brukar kalla dem för ekosystemingenjörer. Förutom att de binder den kol som de producerar i fotosyntesen fångar de också upp kolpartiklar som flyter runt i vattnet, säger Emilia Röhr.

Kolet som Zostera marina producerar och binder till sig blir kvar i jordstammen, bladen och i de döda växterna på havsbottnen. En av orsakerna till den effektiva kollagringen är att bottensedimenten efter de första centimetrarna är syrelöst och på så vis bromsar nedbrytningen av de döda växterna på bottnen och kolet stannar kvar i årtusenden, berättar Emilia Röhr.

– Ålgräs drabbas inte heller på samma sätt av stora kolförluster som skogen gör när den drabbas av skogsbränder.

Förutom att ålgräs lagrar och fångar upp kol står den även för andra viktiga ekosystemtjänster. Ålgräsängar förhindrar bland annat stranderosion, erbjuder en stor artmångfald samt skydd och föda för fiskar. Trots dess betydande roll i att bromsa in klimatförändringen är den inte tillräckligt skyddad. I dag förlorar vi ytor med sjögräs stora som en fotbollsplan var 30:e minut och totalt har den minskat med en tredjedel under de senaste 50 åren.

Enligt Emilia Röhr är några av orsakerna ökad strandbebyggelse, överfiske, förändringar orsakade av skogsindustrin samt havens övergödning– Eftersom ålgräs använder sig av fotosyntes så har den ganska höga krav på tillgång till ljus. När vattnet blir grumligt på grund av övergödning så påverkas den negativt. Det som även kan diskuteras är hur ålgräsets motståndskraft mot växtsjukdomar påverkas av alla förändringar i omgivningen, säger Emilia Röhr.

Flera försök att plantera eller restaurera ålgräsängar har genomförts men det har visat sig vara svårt. Globalt ligger andelen av lyckade restaureringsförsök på 37 procent.

– Det viktigaste är att skydda de sjögräsängar som fortfarande existerar, särskilt de äldre eftersom de är effektivare än de yngre på att lagra kol, konstaterar Emilia Röhr.