DEBATT Det är nog nu! Vi har inte råd med en budget till som varken minskar klyftor eller utsläpp. Har politiken helt gett upp att kämpa för vanliga människors framtid?
Enligt senaste siffrorna har vi tredje kvartalet 2018 släppt ut nästan exakt lika mycket växthusgaser som tredje kvartalet 2015. Samtidigt har utrikesflyget ökat från 2 246 000 till 2 645 000 resor. Det betyder alltså att vi har ökat utsläppen de senaste åren.
Den fattigaste tiondelen har fått 18 procent lägre inkomst än medelsvenskens utveckling och den rikaste tiondelen har fått 144 procent mer än medelsvensken. Den rikaste procenten har gått från att över halva inkomsten kom från arbete 1995 till att bara få en sjättedel av pengarna från arbete. Arbetslinjen har ersatts av avkastningslinjen, det är okej att tjäna pengar på andras arbete tydligen, bara det döps om från bidrag till avdrag.
För att nå klimatmålen behövs årliga minskade utsläpp med 5 till 8 procent enligt Naturvårdsverket, men för varje år som utsläppen inte minskar måste vi ha en än högre målsättning. Dessutom nås inte ens två av sexton miljömål.
Vi dödliga betalar mer för vår bensin, vi källsorterar och handlar lokalt. Hur långt räcker det om politiken inte samtidigt gör vad de kan för att ändra systemet som lett oss hit?
Vi behöver bygga om och hålla ihop Sverige. Vi har satsat nog med pengar på att subventionera kök, dags att rot och rut blir till klimat och miljöomställningsavdrag i-stället. Det skulle ge 15 miljarder/år mer till omställning, att jämföra med regeringens satsning på 750 miljoner. Pengarna som går till rut ska gå till att hjälpa gamla och sjuka, inte unga och friska. Det är också rimligt att höjda förmögenhetsskatter används för att stärka hemtjänsten.
Vi behöver höjda miljöskatter, regeringen tar nu ett litet steg på vägen, men ska vi få tillräcklig effekt behövs betydligt mer. Det är rimligt att merparten av skatterna går tillbaka till folket, med glesbygdsbonus. Det blir också en omfördelning, den som har låg inkomst eller är till exempel fattigpensionär får mer tillbaka än skatterna kostar. Det ger alla möjligheter att minska sin miljöbelastning och klara sin ekonomi, utan detaljstyrning från staten.
Det är också dags att sluta låtsas som att ekonomin kan stå över planetens gränser, det går att anpassa ekonomin efter de resurser som finns på jorden, men inte jorden efter vår ekonomi. Det är dags att ett klimat- och miljöpolitiskt ramverk står över det finansiella ramverk som i dag säger att vi inte har råd att investera för klimatet.
Just nu misslyckas regering och riksdag med att minska både utsläpp och klyftor, det går att ändra på. Första steget är att se problemet och inte nöjt deklarera att just det ena eller andra partiet fått igenom någon liten kosmetisk förändring på ett misslyckat system.
