Gröna städer är ett flitigt upprepat mantra, och att grönområden kan ge rekreation och bättre luftkvalitet är välkänt. Men växtlighet kan också användas för att minska buller. Dels genom att växterna sprider och ändrar riktning på ljudet, dels genom att det material som utgör växternas grogrund på fasader, tak eller i spårvagnsspår har en absorberande effekt. En växtklädd bullerskyddsskärm placerad vid en bilväg dämpar ljudet mer än en konventionell skärm.

– Istället för att bygga ett bullerplank på en plats och plantera träd på en annan kan vi fråga oss vad vi får om vi bygger de här ekosystemtjänsterna tillsammans, säger Katarina Luhr, klimat- och miljöborgarråd (MP).

Utöver de minskade bullernivåerna kan växtligheten främja biologisk mångfald, underlätta dagvattenhantering och skapa ökad trivsel.

Högre kostnader

För att höja kompetensen bland byggaktörer har miljöförvaltningen tagit fram handboken Gröna lösningar för en bättre ljudmiljö. Den ger konkreta rekommendationer för hur gröna lösningar kan utformas för att sänka bullret samtidigt som det stärker andra ekosystemtjänster.

Handbokens målgrupp varierar beroende på plats och byggnad, till exempel stadens trafikkontor, stadsdelarna, exploateringskontoret, fastighetskontoret och privata fastighetsägare.

– Får man kunskap om det tror jag att fler kommer att vilja satsa på sådana lösningar, säger Katarina Luhr.

Men att bygga bort buller med växter innebär högre kostnader och kraven på underhåll är högre. Det är också av stor vikt att alla berörda parter i ett byggnadsprojekt involveras i ett tidigt stadium för att de önskade effekterna ska uppnås.

– Man måste veta hur ska man planera en sådan här vägg, och vad det är man ska tänka på från början. En annan utmaning är så klart driften: ett bullerplank behöver kanske renoveras vart femtonde år, medan en grön växtvägg kanske behöver rensas från ogräs och vattnas med jämna mellanrum, säger Katarina Luhr.

En rapport från Svenska miljöinstitutet konstaterar ”att branschen saknar styrmedel och incitament för att stödja nya lösningar inom svensk byggtradition”.

De ekonomiska faktorerna riskerar att bromsa utvecklingen, men Katarina Luhr tror att det ändå finns en mottaglighet för nytänkande.

– Jag tror att det många oroar sig för är att det ska torka ut till exempel, att det ska bli väldigt svårt eller dyrt att sköta. Men både växtväggar och gröna tak kan sköta sig själv i ganska stor utsträckning, speciellt om de utformas med hänsyn till biologisk mångfald.

Inga konkreta byggplaner

Historiskt har bullerproblematiken ofta angripits hos mottagaren, det vill säga genom att exempelvis sätta in treglasfönster i bostäder. I stadens åtgärdsprogram mot buller för 2019-2023 fastslås att ljudet i första hand ska dämpas vid källan.

Ett exempel på en plats som är extra bullerutsatt är Drottningholmsvägen i nordvästra Stockholm, där man föreslagit en grön bullerskyddsskärm som trafikkontoret ansvarar för.

I Stockholm finns redan ett antal uppförda väggar och andra gröna lösningar, till exempel en växtvägg längs Lidingövägen, trapporna vid Björns trädgård och i den nybyggda Norra Djurgårdsstaden. I Hammarby sjöstad anlades ett så kallat grönt spår vid tvärbanan 2017.

Som förslag på potentiella platser där ljudmiljön kan förbättras med gröna lösningar i framtiden nämns Tegelbacken, Rålambshovsparken och Västerbron. Det finns i dagsläget dock inga konkreta planer på genomförande.

– Vi har ett åtgärdsprogram mot buller i Stockholms stad och där har vi bland annat åtgärder som ska genomföras längs vissa vägar och där kommer vi försöka att använda den här handboken i de processerna, för att tipsa dem som behöver göra åtgärderna. Just nu tycker vi det är viktigt att fler får information om att en sådan här bullerlösning kan ge en stor effekt, säger Katarina Luhr.

Det nya åtgärdsprogrammet mot buller har varit på remiss och kommer inom kort att presenteras för kommunstyrelsen.